Mammaledig i sommarsolen
Sitter på altanen med ett stort glas pepsi, tre bullar, en bit schweizernöt och datorn och lyssnar på P1s sommarpratare. För en gångs skull kan jag säga att jag känner mig mammaledig. Alltså ledig och mamma, inte ledig från att vara mamma eller något annat konstigt. Livet kan faktiskt vara sämre.
Jo alltså, om en stund ska jag in och jobba lite, dvs ta hand om disk och tvätt samt mitt och sambons charmtroll som är minst sagt rörlig och kravlar omkring på golvet med en hastighet som inte är av denna värld. Hon ser ut som hon övar inför lumpenuttagningen... skulle slå vilken 20-åring som helst. Hittar precis allt hon inte får pilla på... och ger med andra ord sin mamma en hel del att göra.
Men just nu är jag ledig (dottern sover), en stund till. Jag ska nog snart ta mig ett dopp i poolen. Såg att termometern visade över 25 grader i vattnet och då badar till och med jag.
Vårt stora sensommar/höst-projekt, takvåningspåbygget, har börjat ta fart ordentligt. Nej.. tyvärr springer det inte omkring massa snickare i bara överkroppar med bräder över axeln här än... det dröjer ett tag till, men igår var arkitekten här och mätte väggarna. En stor och varm arkitektkarl i 55 till 60-årsåldern. Att han inte fick en hjärtinfarkt när han kröp omkring under huset eller klättrade in på vinden i stekande sommarvärme förvånar mig stort. Trodde ett tag att det inte var långt borta, men efter ett glas vatten och lite skugga lät han inte alls lika andfådd och trött längre... Och nu är han i full gång med att rita upp huset efter våra önskemål (med duktiga sambons ritningar till grund) så snickarna har något att gå efter. Bygglovet är redan avklarat, gick oväntat fort, och vi har valt vilka som ska utföra arbetet. Men enligt sambon är det en himla massa papper och sånt som ska fixas och ordnas innan allt kan sätta igång. Jag låter honom styra med det där, det räcker med att en av oss måste fylla huvudet med sånt... så kan den andra fylla huvudet med hushålls- och barnsaker...och annat som på något konstigt sätt tränger in och ockuperar hjärnan.
Det har börjat gå upp för mig hur rörigt och stökigt det kommer bli framöver. Ska bli spännande och se hur man ska stå ut i allt när man har en liten energisk bebis att ta hand om och dessutom ska ägna sig åt distanskurser (om jag kommer in på några) för att få ut examen för mina 4 års universitetstudier.
Men det är senare problem...
Nu ska jag njuta av sommaren och vattnet i poolen.
sommar, sommar, sommar...la la laaa, la laaa, la laaa
"Inte ett moln... så långt ögat kan nå... inte en droppe regn... på flera daaaar". Yay, så mycket lättare livet blir då.
Tänkte jag skulle titta in här och säga hej! Var ju inte igår om man säger så. Har, som jag gissar de flesta kunnat lista ut, inte mått så bra... och gör inte nu heller iofs. Men jag har bestämt mig för att ignorera det, livet är för kort för att gå omkring och må dåligt, och det finns ju värktabletter... *ler*
Sen sist har jag hunnit med massa trevligheter som att:
fira systerysters 25-årsdag med picknick i folkparken och sen utgång på Bomullsfabriken
Sis med kompisarna
...fira kusinens student
Studentkusinen med lillebror och storasyster
...och fira midsommar i båten. Trevligt, fast lite väl mycket vin för undertecknad...
För att variera hemvägen från Arkösund åkte vi via Kolmården och bilfärjan. Tyvärr var det fler som valde den vägen så det blev lite köande. Då passade Lilla J på att provköra bilen. Det ska börjas i tid..
Men nu är kaffet klart och solen skiner och värmer där ute på altanen. Dags att avsluta och njuta av dagen.
Regn ute, bus inne
Usch, tycker inte om regnet. Jag skulle verkligen behöva sol och värme... något som piggar upp. Får väl nöja mig med kaffe och chokladbit(ar). Mår fortfarande inte bra och har börjat tröttna rejält. Varför kan jag inte bara bli antingen helt frisk (att föredra helt klart) eller jättesjuk?!! Att gå och må halvkasst tar kål på mig. Sen skulle jag ju ljuga om jag sa att jag inte grubblar och oroar mig en aning för vad doktorn kommer fram till, även om jag försöker förtränga det. För det är säkert helt i onödan, "waste of time" liksom. Men är man en grubblare så är man...
Igår fick vi ordning på infarten till vårt hus (bara sista "touchen" kvar... typ jämna till sista biten och lägga på mer grus). Älskade sambon har grävt sönder hela sin kropp på grästuvor o rötter, och själv har jag krattat grus til leda, men nu är det gjort. Det har bara varit en liten grusad gång innan, där vi har släpat väskor och andra grunkor inför båthelger och matkassar efter storköp fram och tillbaka, men nu är den breddad så man kan köra nästan ända fram till huset. Underlättar rätt bra när man ska packa i och ur bilen! Sen kommer det dessutom underlätta för lastbilen/lyftkranen som ska fixa på vår extravåning i höst, ett stort plus i kanten...
Längtar så tills vårt hus är utbyggt och färdigt, men det är en lååång väg dit än så länge.
Idag har jag extra sällskap av "Koffie the dog", svågerns Briard-valp som inte hade någonstans att ta vägen när matte är på sitt dagisjobb och husse åkte på Stockholmsjobb.
Han ligger så snällt här vid mina ben och vilar, medans "lilltrollet Bus" kryper omkring på golvet och upptäcker vardagsrummet ur grodperspektiv. Hon har "bara" varit på stackars vovven tre gånger än så länge. Som tur är är det en extremt snäll och lugn valp som bara tittar lite fundersamt på henne (kanske ger henne en slick i ansiktet) och sen vänder på sig så att nosen och öronen är utanför farozonen.
Nu kommer det rätt missbelåtna läten från golvet... dock bara från dottern ej från hunden... tror det är dags för lilla J att ta en sväng till sängen för att samla energi till nästa upptäckaromgång.
Måndag
Usch vad tiden bara försvinner. Helt plötsligt är det måndag och man vinkar av stora barnen till pappa-vecka. Vet att jag kommer njuta av lugnet idag, men också att jag imorgon kommer längta efter dem som vanligt.
Nacken och huvudet har fortfarande inte blivit bättre och dessutom har yrseln gjort sitt intrång.
I fredags roade jag mig med att gå till doktorn, hade efter mycket om och men fått en tid via snail-mail några veckor tidigare. Jag tänkte förstås att farbror doktorn skulle avfärda mina besvär som spänningar eller något liknande, men istället kände och klämde han länge och väl och skickade mig sedan till provtagningen. Blev lite förvånad, men skönt med en doktor som tar sig tid.
SJU!!! provrör blod tömde de mig på. Under tiden hann undertecknad gå igenom yrsel, svimningskänsla, domningar i händerna, kräkreflexer och djupandning. Jag blir så trött på att jag alltid ska vara så känslig. Har ju egentligen inga problem med blod och inte med nålar heller, bara det inte är mig det gäller... Hade iaf en väldigt snäll och förstående BMA som tog proverna på mig.. .de är nog rätt vana.
Jobbar ju själv som BMA (biomedicinsk analytiker), trots att jag egentligen är biolog, men behöver som tur är inte sticka folk... bara ta hand om deras kroppsvätskor och tur är väl det gissar jag. Min "plågoande" fick iaf svar på lite frågor hon hade angående prover de skickar iväg på analys... till min arbetsplats. Bra att kunna kombinera nytta med nöje... eller nä där blev det fel, var är nöjet i att ta blodprover??!!
Nu funderar man ju lite på vad de kommer fram till, doktorn och labbet. Fick inte veta mycket alls men har fått en återbesökstid (som jag dock måste boka om). Förstår ju att de inte vill säga varken bu eller bä innan de vet något, men en hint hade man ju hoppats på iaf. Själv hoppas jag på bihålorna, de har krånglat nästan hela mitt liv och kan nog vara orsak till de flesta av mina symptom...
Snark
Det är någon som satt in någon slags spärr i övre delen av min nacke. Resultat: det är helt omöjligt att sova om nätterna eftersom nacken väcker en så fort man får för sig att röra på sig. Resultat: Sömnbrist och en förfärligt trött Ulrika.
Dessutom regnar det, vilket inte piggar upp precis.
Just idag skulle äldsta dottern egentligen skjutsas till orienteringsträningen, men en trött mamma, ett mount everest av ren ovikt tvätt, ett kök fullt med disk, två barn som ska ha utflykt med stor matsäck imorgon och en sambo som är ute i skärgården och ser om båten och därmed kommer hem sent, utgör alldeles för stora hinder... så dottern får hoppa över kartan och kompassen denna vecka.
Om man blundar hårt och önskar riktigt mycket kanske tvätthögen och disken försvinner. Vad tror ni?!
Nytt försök
Okey, nu försöker jag på nytt igen. Har inte kommit in på min förra bloggsida för jag glömde lösenordet och fick inget nytt skickat till mig. Så nu har jag skapat en ny blogg... igen...
Är för tillfället lite för trött för att skriva något, så jag går ut i köket och fixar kaffe och frukost istället och fortsätter (kanske) här sen.
Solen skiner och det är sommarvärme ute, så risken är stor att jag och lilltrollet hamnar ute i trädgården istället. Vi får se.
Är för tillfället lite för trött för att skriva något, så jag går ut i köket och fixar kaffe och frukost istället och fortsätter (kanske) här sen.
Solen skiner och det är sommarvärme ute, så risken är stor att jag och lilltrollet hamnar ute i trädgården istället. Vi får se.
