Lilla Ulle i stora världen

Jo, att bilförsäljare och bilmekaniker är väldigt trevliga och hjälpsamma, både i Linköping, Norrköping, Märsta och Barkaby. Och att ingenting går smidigt när det kan krångla till sig, och att jag blivit en hejare på att leta upp nyckelkoder.

Igår var jag så glad och lättad efter att låssmeden (det är bra med många vänner, inom olika arbetsområden... särskilt inom hantverkarområdet) varit här och fått upp bildörren på min bil åt mig. Nu kom jag åt alla bilpapper som jag fick med när jag köpte bilen, och där fanns även en lapp där det stod "Key code" och ett nummer. "Great" tänkte jag och gick och lade mig lättat till sinnes. Tänk att det ändå skulle gå så lätt att fixa nya nycklar liksom.

Nääepp, så lätt skulle det inte alls gå. Koden jag uppgav till den snälla bilförsäljaren i Norrköping, som tidigare hjälpt mig med att klura ut hur jag skulle gå till väga med bilnyckelh...vetet, var inte alls någon nyckelkod. Eller jo det var det, men inte till bilnyckeln utan en nyckelKOD till bilstereon (om jag mot förmodan skulle stänga av den på så sätt att jag behövde slå in koden för att få igång den igen.) Nä den riktiga NYCKELkoden fanns inte att hitta bland papperna. Jag fick då upplysningen att om jag hittade återförsäljaren som sålde bilen först så kanske han hade den uppskriven någonstans...

Okey då var det bara att ringa första återförsäljaren då. Fast först försökte jag med den försäljaren jag köpte bilen av. Nej han hade ingen kod.

Men vilken tur, bland bilpapperna låg ett visitkort från den första återförsäljaren. Synd att ingen svarade på det telefonnumret bara, och när jag efter mycket om och men hittat ett annat nummer på nätet kom jag fram till Mekonomen i Märsta. De upplyste mig att den firman jag sökte lades ner 2007 och att de själva varit där sen dess, men han som hade firman jobbade för en annan bilförsäljningsfirma... i Barkaby. Sen fanns det ju även en annan återförsäljare, som tagit över försäljningen av det märke min bil innehar där i Märsta också. Jag kunde ju försöka där först.

Sagt och gjort, jag försökte där först, och kom till växeln som sen kopplade vidare mig... till en telefonsvarare. Men skam den som ger sig, jag letade upp firman på nätet och mailade istället. Efter ca en timma ringde en trevlig karl och informerade mig om att nej koden fanns inte hos dem. Det var nog bättre att ringa den firma försäljaren jobbade på istället.

Så jag letade upp firman på nätet och ringde och frågade efter karln. Han var deras VD visade det sig... och sjukskriven september ut. Blev så ställd att jag tackade för mig och la på utan att förklara mitt ärende. Direkt efter jag lagt på kom jag på mig själv med hur korkad jag var (det kunde ju vara så att det fanns någon annan på stället som kunde hjälpa mig) men tyckte det var för pinsamt att ringa igen så jag letade upp deras hemsida och mailade min fråga istället.

Någon timma senare ringde en karl från firman... och de hade koden!!! Yippi!! Sen sjönk glädjen snabbt igen, för den snälla bilförsäljaren informerade mig om att det inte räckte med koden. Det visade sig att motorn i bilen inte kommer känna igen de nya nycklarna och måste programmeras om, annars startar den inte. "Suck!" Med andra ord måste vi ändå bärga bilen och skicka den till en verkstad. Det som jag trodde jag hade lyckats undvika med mitt kod-detektiv-arbete.

Som sagt, varför ska det gå smidigt när det kan krångla?!!

Vad jag har gjort annars idag, när jag inte pratat med bilförsäljare?

Tvättat, snutit mig, lekt "skåla med rosa leksaksplastmuggar och dricka låtsas-saft " 100 ggr med liten snorig och hostig dotter, snutit mig, plockat ur och i diskmaskinen, letat bilnyckel (den kan ju dyka upp), snutit mig, byggt höga legotorn av duplo som sen rasats av snorig och hostig dotter, snutit mig, tittat på barnprogram med snorig och hostig dotter, snutit mig och så har jag snutit mig lite till. Underbart med dagisvirus!!