Lilla Ulle i stora världen

Dessutom tror jag att jag blir galen om jag inte får börja behandla mina leder snart. ALLT jag gör gör ont; plocka ur diskmaskinen, byta blöja på och klä lilla J, bära lilla J, skära grönsaker till maten, öppna burkar, vika tvätt, gå i trappan, tvätta håret etc, och till och med ligga i sängen och sova. Det värker något fruktansvärt i händer och fötter på nätterna. Jag har ju hört att reumatism ska göra hemskt ont och vara väldigt jobbigt (mamma och moster är också drabbade), men det är först nu jag förstår vidden av det hela. Allt blir jobbigt och minsta lilla hinder näst intill oöverkomligt.

Sen är jag samtidigt rädd för medicinerna. Det är ju inga snälla medel man utsätter kroppen för och biverkningar är ju att räkna med. Men kan jag börja få leva mitt liv utan att varenda liten småsak blir ett mount everest att ta sig över pga smärta, så är det helt klart värt det.

Igår fyllde Lilla Ulle år... 25... Vilket jag fyllt de senaste 9 åren ;) Det firade jag med att åka och besiktiga vår rostbil och träffa farbror doktorn på vårdcentralen. Besiktningen gick över förväntan då jag var inställd på körförbud och skroten, men klarade det med endast två 2:or. Sen blir det kanske skroten ändå... men jag fick iaf köra den hem igen. Doktorn på vårdcentralen konstaterade att det var virus som orsakade febern och halsontet och gav order om att vara hemma och vila veckan ut.

Sen blev det så klart lite födelsedagsfika också. Mamma var snäll och passade barnen under mina utflykter och fixade fika och mat mellan varven. På kvällen, som avslutades med mys framför tv:n, fick jag ett par jättefina örhängen av Mannen. Detta trots att vi ska åka iväg på spaweekend som födelsedagspresent. Han är allt bra min M!! :)

Nu kommer snart två av fyra familjemedlemmar hem (storbarnen är hos farmor och farfar och firar sportlov ett par dagar) och jag ska bara mysa och krama på dem hela kvällen, så är jag säkert på bättre humör imorgon. Tur man har några som kan hålla mig upprätt och pigga upp.