Flyttar
Nu har jag dubbelbloggat ett bra tag och bestämt mig för att hålla mig till en blogg-sajt. Därför flyttar jag idag helt och hållet hit. Hoppas ni flyttar med!
Bortglömt och nu funnet
I ett desperat försök att göra något åt min näsa (vars innanmäte just nu känns som just torkade grisöron... ) började jag gå igenom mina eteriska oljor och örter för att se om jag hade något bra att blanda ihop. Jag hittade eterisk olja av pepparmynta och av grönmynta och tänkte att det kan kanske vara något. Och ja, efter att ha droppat i några droppar av vardera eterisk olja i några matskedar rapsolja och sen baddat insidan av näsan med hjälp av en tops både lättade täppan en hel del och näsväggarna mjuknade.
Bland oljorna låg även en påse med mina egentillverkade läppcerat. Dem hade jag alldeles glömt bort (förutom det jag använt mig av nu under förkylningen då läpparna har varit snustorra eftersom det mesta av andningen gått genom munnen).
Tillverkningen av dem har av olika anledningar legat nere några år, men nu är de tillbaka
Visserligen med att annat namn men med samma innehåll (endast naturliga vaxer och oljor och med bivax och egenextraherad ringblomsolja som bas). Än så länge finns det bara med mild citrusdoft, men till sommaren kommer helt säkert mynta-ceratet tillbaka också.
Skulle man vilja köpa ett läppcerat eller flera kostar de 35 kr/st (plus porto om det behövs skickas på posten). Skicka i så fall ett mail till [email protected] så får vi komma överens om betalning- och leveranssätt.
Dagens utmaning
Äntligen börjar hostan så smått ge med sig.
Nästäppan däremot är gräslig. Och är jag inte täppt, så är slemhinnorna snustorra vilket inte är mycket bättre. Jag har märkt att det på något vis blir svårt att tillgodose sig luft och syre när insidan av näsan känns som torkade grisöron.
Börjar även bli lite smått orolig för att jag är på väg att utveckla nässpray-beroende.
Därför försöker jag hålla mig borta från denna lilla flaska idag (och då är det ändå bara barn-nässpray)
Och bara använda mig av saltlösning (som inte är beroendeframkallande)
Bortsett från att det inte är riktigt lika effektivt och måste användas oftare, plus att det svider som havsvatten i näsan när lösningen sprutas in, så funkar det hyfsat än så länge.
Hoppas så att detta ska få ordning på det hela så jag får sova på nätterna igen, för det är då det är som värst.
Man ska aldrig säga att det inte kan bli värre
När man inte tror det kan bli värre så... häpp: sönderhostat muskelfäste på höger sida av ryggen. Jag kan informera om att om det var jobbigt att hosta förrut så är det 100 gånger värre nu. Det liksom går inte, fast det skiter halsen och lungorna fullständigt i.
Doktorn på MVC tyckte inte det lät sådär jättebra med alla mina förvärkar heller, så nu är jag beordrad vila och är sjukskriven 3 veckor till (inget är dock igångsatt eller öppet, så vila ska räcka och jag skulle absolut inte oroa mig). Troligen fortsätter sen sjukskrivningen även efter dessa veckor.
Repris på förra graviditeten med andra ord, fast då var det blodtrycket som härjade, vilket för tillfället är nästan det enda som håller sig i schack denna gång.
Det stod på någon sida om graviditeter att "ingen har sagt att det ska vara lätt att vara gravid"... men hallå, någon måtta på det hela får det väl ändå vara.
Jag fick iaf se lilla Knyttet en snabbis när doktorn undersökte mig med ultraljud idag. Den mår alldeles prima och motionerar för fullt där inne. Ingen nöd på bäbisen med andra ord. Bara mamman som är på god väg till totalt psykbryt eller något.
Men snart är det vår på riktigt och sen är det snart dags att bli av med magen en gång för alla. Å vad jag är glad att detta är absolut sista gången.
Titt ut!
Hej hej hallå! Jag lever... eller nästan iaf. Att jag sen nära på önskat att jag inte gjorde det den här senaste veckan låtsas vi inte om.
Sen i tisdags har jag roat mig med att besöka doktorn på VC för andra gången, snyta min såriga näsa, hosta upp slem, få mer hostmedicin, försöka andas, hosta upp slem, försöka vila, snyta min såriga näsa, hosta upp slem, försöka lugna ner magen och få bort förvärkar, ta massa slemlösande och avsvällande mediciner, hosta upp slem, gråta, sucka, stöna, hosta upp slem, ta mer mediciner, längta efter mat som jag inte kunnat äta eftersom hostan och halsbrännan då eskalerat till tokhöga nivåer, hosta lite till och längtat mig ur min kropp.
Förutom att jag antagligen hostat sönder något i höger sida av ryggslutet så vågar jag idag iaf viska att jag eventuellt kanske börjar se slutet på eländet... eller början till början till slutet.
Imorgon bär det av till läkare nummer tre. Den här gången på mödravårdcentralen för att kolla vad hon tycker om alla förvärkar magen utsätter mig och Knyttet för.
Men det känns iaf som våren är på väg
Helgens Stockholms-tripp med tre rätters middag och Melodifestivalen på storbilds-tv (Ja jag tycker rätt låt vann), hotellövernattning och hotellfrukost var jättetrevligt.
Likaså mitt lilla försök att jobba igår. I alla fall när det gäller att träffa arbetskamrater och få miljö-ombyte.
Tyvärr sparkar kroppen idag helt bakut. Eller idag och idag, det började igår eftermiddag, då jag fick åka hem tidigare från jobbet, och accelererade i natt. Nu hostar jag så jag nästan kräks och magen har satt igång intensivträning inför förlossningen om 2,5 månad.
Behöver jag säga att jag är "aningen" trött på det här nu. Varför kan jag inte få ha en sån där mys-graviditet där man bara går runt och njuter av den växande magen och mår allmänt bra, nu när det faktiskt är sista gången? Har sett och hört att det finns sådana... alltså mys-graviditeter (ja, och sista-gången-graviditeter också förstås, sitter ju här som ett levande exempel liksom)
Igår tittade jag som vanligt på "En unge i minuten" och fasade över smärtan under förlossningen och njöt med föräldrarna när deras lilla klimp kommit ut. Skulle ljuga om jag skrev att jag längtar till förlossningen (för vilken normal kvinna kan längta efter en sådan smärta) men oj vad jag längtar tills stunden efter förlossningen. När bäbisen är ute och hela gravid/förlossningsgrejen är över.
På Aftonbladet läste jag sen det här, och visste inte riktigt hur jag skulle gå till väga för att uttrycka vad jag tyckte om artikeln. Som tur är sammanfattades just detta i en krönika av Daniel Pernikliski. Kan inte hålla med mer.
Alla vet väl att förlossningar gör ont och mina erfarenheter (från 3 tidigare graviditeter och förlossningar, och nu denna graviditet) är att man får väldigt bra information och hjälp av barnmorskorna man är i kontakt med. Dessutom är de flesta gravida väldigt pålästa av sig själva, det finns ju hur mycket information som helst att hitta i böcker och på nätet. Självklart kan man inte visa allt från en 30 timmars-förlossning på 40 minuter (där det dessutom ska få plats med ytterligare en kvinnas förlossningsvåndor).
Nu ska jag försöka mig på lite frukost och hoppas på att jag inte hostar upp den igen. Magen vill ha mat.
Gravid-cravings
Jag är inte mycket för fikabröd. Om det inte innehåller choklad eller kanske om det inte är kanelbullar förstås. Torra kakor imponerar vanligtvis inte alls på mig. Men nu är jag gravid, och då ställs allt på ända. Helt plötsligt kan jag helt rata chokladbollar och kladdkakor och istället vräka i mig...
Något suddiga gravid-favoriter
havrekakor!! Tala om gravid-cravings.
En kopp kaffe och en eller tre havrekakor efter frukost gör hela dagen nuförtiden.
När jag väntade Lilla J var det gelégodis som gällde och då med fördel dessa
Det är också totalt tvärtemot mitt icke gravida jag. Men då, sommaren 2008, var ett par halvkilos-påsar i veckan var inga problem att trycka i sig. Svågern konstaterade att det aldrig var svårt att veta var jag var, det vara bara att följa den sötsliskiga hallonlukten.
I helgen när jag var på Gekås i Ullared sålde de så klart billiga påsar med dessa, så jag köpte på mig en i tron om att de även denna gången kunde stilla suget efter något som jag inte riktigt visste vad det var. Men efter bara tre, fyra stycket kunde jag konstatera att det var mer än tillräckligt. Geléhallon är definitivt ingen gravid-craving denna gång. Då föredrar jag helt klart havrekakor.
Annars då?
Jo, Lilla J har fått ett inbjudningskort till sitt första födelsedagskalas hos en dagiskompis. Min lilla bäbis ska på kalas hos en kompis!!
Hur ska det gå? Hon är ju så liten... eller?!
Hur i all sin dar kunde det gå så fort? Ena stunden satt jag med henne i famnen och ammade konstant och andra stunden ska hon äta kalasmat och leka lekar hos en kompis. Å andra sidan ska hon ju även bli storasyster. Nästan så man får lite panik.
Gissa var jag var i helgen
Nej, alla kassarna är inte mina. Vi var fyra tjejer som gick lös på varuhuset
En lätt fullastad bil. Och då lyckades jag "lämna" en av mina påsar på parkeringen efter första shoppingdagen. Hoppas den som hittade den och tog den med sig hem (istället för att lämna in den i kundtjänst) kan njuta av godiset och de kläder som fanns i den.
Lite småtrångt (en av oss skulle ju prångt ha med sig en sulky hem och satt med en stor kartong i knät nästan ända hem... tills hon lydde en jättebra idé från en väldigt smart tjej ;) och packade upp vagnen. Tänk, vad mycket mer plats det blev för huvudet då)
Tack tjejer för en jättetrevlig helg! Tyvärr funkade den inte som någon bra medicin, så nu är jag sjukskriven veckan ut. Men det var det värt (och jag var ju faktiskt feberfri... då...)
och så rutschade jag ner från toppen igen
Idag är febern tillbaka och jag väntar på att vårdcentralen ska ringa upp och boka in mig på en date med doktorn.
Men jag hade trevligt på mitt lilla äventyr med väninnorna i helgen. Mer om det senare...
Såhär en tidig fredag måste jag bara säga:
Hur söt är inte den här lilla varelsen på Eskilstuna Zoo
Lilla dvärgflodhäst-ungen Oliver 4 veckor gammal. Bild hämtad här
Nu ska jag äta lite frukost och frossa i tv-förlossningar i programmet One born every minute. Likadant varje gång jag är gravid, jag bara måste se förlossnings- och/eller spädbarnsserier, och sen fråga mig varför jag utsätter mig för detta.
Sen ska jag efter ork och förmåga fixa lite inför morgondagen. Mer om det senare eller rent av imorgon...
Dagen igår
Grönt te och frukt i massor
Busig och rastlös Lilla J (och trött mamma U)
Sol och snöras från taket (och över takfönsterna)
Ett tänt ljus för den lilla pojken, på storbarnens skola, vars liv blev alltför kort
Perspektiv
Idag känns mina problem med förkylning och graviditetsbesvär väldigt pyttiga.
Stora dottern ringde igår kväll och berättade att en lite pojke i sexårsverksamheten i mina stora barns skola dött pga en tragisk olycka i hemmet. Just då ville jag bara ha hem mina barn, krama och pussa på dem och stötta dem i sorgen. Som tur är vet jag att de får allt detta hos sin pappa och hans fru och jag får ta igen det nästa vecka.
Jag kan inte ens föreställa mig sorgen den lilla pojkens föräldrar går igenom just nu. Att bara att närma sig tanken på att något sådant skulle kunna hända mina barn gör så ont att jag slår den ifrån mig med en gång. Det går helt enkelt inte att ta in.
Så, idag skiter jag i förkylningen, hostan, kramperna i magen och tröttheten och kramar extra mycket på Lilla J som är hemma från dagis. Känner tacksamhet för att jag mina barn lever och är friska. Lovar mig att fånga dagen och njuta av varje sekund jag har med mina barn, min älskade sambo, mina föräldar och syskon och alla mina vänner. Tänder ett ljus för den lilla pojken som bara fick leva i 7 år och tänker på hans familj som måste gå igenom något ingen skulle behöva vara med om.
