Sysselsättningsproblem? Nä sånt existerar inte vad jag vet

Vad jag sysselsätter mig med om dagarna?!
Jag går upp omänskligt tidigt, enligt mig själv, (vid sådär kvart över fem, halv sex). I alla fall när man vaknat sådär 3-4 gånger under natten. Busspendlar till (och även ifrån) jobbet i grannstaden. Jobbar och sliter med att hitta, eller kanske helst inte hitta, bakterier i prover från vårdcentraler och sjukhus. Hämtar barn. Lagar mat och försöker få ordning på köket. Läser läxor (fast inte mina egna, sådana har jag äntligen slutat med... fast det var faktiskt inte så länge sen).  Nattar barn. Gråter i soffan framför Sofias änglar eller något annat känslosamt program som jag tydligen dras till nu när jag är som mest gravidhormonell och överkänslig. Går och lägger mig klockan nio i hopp om att somna tidigt och få lite extra timmars sömn innan det är dags att vakna första gången under natten (vid cirkus klockan ett) och ta kisspaus. Vaknar ytterligare 2-3 gånger. Stänger av väckarklockan... och cirkeln är sluten.

Såg förresten att jag formulerat mig lite fel i förra inlägget. Självklart skulle det stå "vilka saker" och inte "vad" dottern bidragit med till mitt sängbord. Eftersom Faster Britt var först och gissat rätt på 2 av 3 saker (hade säkert prickat in den tredje också om jag formulerat mig rätt)... och dessutom är väldigt snäll... vinner hon så klart ett läppcerat. Du får det nästa gång vi ses Britt!
Och Barb, nästa gång du kommer hit och hälsar på får du självklart ett du också.

Men oj, nu är klockan tio över nio! Dags att skynda sig i säng

Ibland ska man inte ens tänka vissa saker

När vi gick ner till frukost i morse konstaterade jag att näst intill all snö hade smält bort på balkongen och kvar låg en liten grön stickig matta av barr från när julgranen fick lämna huset. En kvart senare såg det ut såhär utanför fönstret


Grå himmel varifrån centimeterstora flingor dalade ner. Så nu har vi ett vitt lager av halvblöt snö ute på balkongen igen.

Eftersom allt är grått och tråkigt ute, är energin på spar inne. Egentligen hade jag planer på att försöka mig på lite träning på Cross trainern, men den energin finns helt enkelt inte just nu. Dessutom ser jag att M ockuperat träningsrummet (aka kontoret). Vilken tur...
Kanske kanske smittar sambons träningsenergi mig lite senare. Tills dess sitter jag kvar här vid datorn och väntar, och lägger upp en fin bild på allt som behövs på sängbordet en lördag som denna (delvis enligt lilldottern)

Orange blom-tallrik från IKEA, EN rosa barnstrumpa, rosa plastmugg med tillhörande tops (att röra med i den smaklösa osynliga soppa Lilla J brukar laga till sina föräldrar), Novalucol, Mp3 med talbok, vattenglas, egengjort läppcerat och blodtrycksmätare (är lite lätt nojig över blodtrycket eftersom jag hade full havandeskapsförgiftning första graviditeten och på väg att få detta förra graviditeten).

Gissa vad dottern har bidragit med av dessa föremål! Kanske vinner du ett läppcerat om du är snäll ;)

Trivs man så är det klart man återkommer...

I måndags var jag hos tandläkaren. Jag måste erkänna att jag är rätt tacksam över att hon tog emot mig, med tanke på att jag fått boka om tiden två gånger eftersom jag missat att komma de tidigare bestämda datumen. Men hon är snäll och tålmodig (och faktiskt väldigt väldigt bra på det hon gör... vilket iofs inte har med just den här saken att göra), så jag får komma ändå. Och det är klart, en patient som bidrar med så mycket pengar som jag gör släpper man kanske inte i första taget.
I måndags var det i alla fall dags att sätta igång operation porslinskrona på en tand som blivit lagad i flera omgångar och sedan rotfylld (delvis på grund av tidigare tandläkares behandling). Jag fick roa mig med att ta tandavtryck i sån där färgad leraktig plast, både uppe och nere (något jag inte direkt gör om med glädja om det skulle behövas) och få tanden totalt sönderborrad så det bara blev en liten spets kvar, som sen blev prydd med små snören som petades in i tandköttet på något vänster. Jag var just då rätt tacksam för den rejäla bedövningen jag hade fått om man säger så.
Tyvärr vill tandteknikerna tydligen ha lite tid på sig när de tillverkar den där porslinskronan. Så i två veckor ska jag gå med en tillfällig plastkrona, på tanden som inte längre finns, som substitut. Problemet är att mina tänder är lite urgröpta på vissa ställen och rätt spetsiga på andra, så det var inte lätt för den stackars tandsköterskan att slipa till plastkronan så den passade ihop med tanden i underkäken. Hon fick hålla på i många omgångar, och varje gång tog det emot lite väl mycket för att bli godkänt från mig. Till slut gav jag mig i alla fall och lät henne limma dit den, då det ändå kändes det som den passade rätt bra.
Jag hade fel... för när jag kom hem och bedövningen släppt helt tog det emot alldeles förskräckligt när jag bet ihop käkarna och det var bara den nya kronan som fick någon slags kontakt med underkäkens tänder, vilket tydligen var helt fel eftersom just kronan helst inte ska stöta emot något alls. Den kan tydligen lossna då...
Och japp, det har den nu gjort. Den höll i cirkus två dagar... och imorse lossnade den nästa helt.
Det är som att uppleva 6-årsåldern och lösa tänder igen, fast jag absolut inte vill tappa denna tand. Vågar varken äta eller dricka i rädsla för att den ska lossna helt och hållet och följa med maten ner i halsen och magen.
Som tur är fick jag en ny tid hos snälla tandläkaren idag och ska dit och limma fast den igen. Tills dess får jag klara mig utan mat.
Betänk då att jag är gravid, och mat är liksom det som gör att jag klara mig igenom den närmsta timmen eller till och med halvtimmen. Gaaah!! Jag lider med andra ord nu svåra kval. Men tapper som jag är står jag ut och tänker på hur gott det blir med mat efter tandläkarebesöket.

vab som vanligt

Vab:ar fortfarande. Men nu har Lilla J inte feber längre utan en krånglig mage.
Själv är jag fortfarande lika trött, men har börjat acceptera läget och försöker flyta med. Ibland hamnar näsan under ytan men det brukar gå bra att få upp den igen utan några större kallsupar.
Nu vill jag ha vår, sol, fågelkvitter och värme...

Tillbaka i vanliga rutiner

Igår fick jag åka hem lite tidigare från jobbet, Lilla J hade feber och behövde komma hem från dagis.
Men hallå! Jag hade ju nästan glömt hur man gör när man vab:ar, det är ju flera veckor sen sist... Som tur var kom det tillbaka till mig väldigt fort. Det sitter liksom i ryggmärgen nuförtiden.
Sen vet jag inte om det är fel på vår termometer eller om vi alltid blir friska (trots att vi känns brännheta och mår kasst) när vi är hemma, för när vi kom hem kunde vi inte hitta någon feber hos Lilla J (och jag och sambon har aldrig feber enligt termometern, en panntermometer, hur dåligt vi än mår). I morse möttes jag av en relativt pigg, men rätt varm, dotter när jag kom in i hennes rum. Ingen feber i pannan idag heller... Tror det är dags att införskaffa en ny, annan slags, termometer... eller så är hon helt enkelt helt frisk och feberfri (tvivlar lite på det dock)
Vi är i alla fall hemma idag och tar det lugnt, i sådär 3 minuter åt gången, för säkerhets skull.
3 lugna minuter

Men nu har det varit tyst inne på Lilla Js rum rätt länge, så det är nog dags att göra en koll.
Sen borde jag passa på att plocka undan alla papper, leksaker, kläder och annat smått och gott som ligger på fel plats här i huset, och även baka lite bröd, eftersom det är på upphällningen, och vika den rena tvätten som ligger i en stor hög i tv-rumssoffan. Vet bara inte var jag ska hitta orken. Det räcker liksom med att ta sig uppför och nerför trappan till övervåningen, en utmaning utan dess like för tillfället...

Måste bara krama på familjen

Sitter och tittar på Sofias änglar på femman. Inte direkt det optimala tv-programmet för en trött och gravid tre-barnsmamma. Tårarna sprutar, näsan rinner och det går åt mycket hushållspapper. Känner att jag måste krama Kärleken och älskade barnen lite extra, och påminna mig om att livet kan förändras när som helst.

Väntar på bättre tider

För tillfället är det sömnlöshet, nedstämdhet och gråtattacker som gäller för mig. Det där med förkylning och en massa graviditetshormoner som spritter omkring i kroppen är ingen hit alls.
Men förkylningen börjar försvinna sakta(!!!) men säkert, så snart kan jag säkert sova bättre också (någon eller några månader till iaf, sen kommer nog magen vara i vägen för god nattsömn). Med andra ord orkar och hinner jag inte ägna mig mycket åt bloggen, jag är för upptagen med att torka näsa och ögon från gråtsnor och tårar...
Återkommer

Dunderkur var namnet

Nu har doktor T skrivit ut alla möjliga tänkbara mediciner åt mig (eller iaf penicillin och avsvällande medicin för bihålorna) så det är bara att invänta resultat. Om jag tänker efter har jag nog faktiskt varit mindre täppt i näsan idag och bihålorna har knakat märkligt mycket. Troligen håller det på att lossna där inne, vilket kanske kan vara orsaken till huvudvärken jag vaknade med i morse.
Börjar bli rejält trött på att gå (eller egentligen ligger jag nog mest ner) här hemma, så imorgon hoppas jag att jag har ork att ta mig till väninnan för lite fika på eftermiddagen.

Annars då?
Jodå annars drömmer jag om när graviditeten är slut. För jag tillhör dem som långt ifrån njuter av att vara gravid. Jag kan bara inte tycka om att få åderbrock längs hela vänstra underbenet, inte kunna sova pga halsbränna och ständiga turer till toaletten, en mage som är i vägen och att ständigt känna sig tjock. Och då är jag bara halvvägs till målet. Det är tur att allt är värt det när det är över och Knyttet kommit ut.

Och så drömmer jag om det här

I slutet av september bär det av till Rhodos med familjen, mina föräldrar och syskon med respektive. Näst efter Knyttets födelse är det det jag längtar mest efter just nu (om man räknar bort att bli frisk förstås)

Allt är som vanligt (fortfarande/igen)

Jahapp, så var det ny vecka igen, och allt är som vanligt:
Storbarnen är i skolan och har sen pappa-vecka, Lilla J är på dagis, M är på jobbet, huset behövs städas, tvätten behövs tvättas och diskmaskinen behöver jobba och jag är inte på jobbet...
Dessutom har vi äntligen städat bort julen, det tog bara en knapp vecka.
Tisdag: Pepparkakshusrivning påbörjad


Onsdag och Torsdag: Bort med adventsljusstakar och alla tomtar


Fredag: Fortsatt rivning av pepparkakshus


Lördag: Granen kastas ut

Nästa år tänker vi inte låta barrspridaren stå kvar en extra vecka bara för att E och T ska få vara med på "julgransplundringen". När vi i lördags informerade dem om att vi skulle slänga ut granen frågade de med ögonen på datorskärmen om de var tvugna att vara med...
Nästa år ska vi nog förresten inte alls ha någon gran. Jag har sparat alla barr från årets gran så jag kan sprida ut dem på julgransmattan med en gång. På så sätt blir det mycket luftigare i vardagsrummet och ändå får vi julgransdoft och barr över hela huset.
Fast nästa år tänkte jag börja med att ha barren enbart på mattan... så får vi se hur det går vartefter.

Dessutom blir det inga bekymmer med att placera ut julgransbelysningen, glitter och röda kulor jämnt runt granen. Bara att slänga ut över barren lite konstnärligt sådär...

Vad är då anledningen till att jag är hemma idag då? Ja, gissa en gång (om jag säger att det inte är VAB). Precis! Förkylningen så klart. Behöver jag säga att jag ser fram emot daten med doktor T i eftermiddag. Hoppas, hoppas att han hittar någon bra kur. För snart blir jag tokig på riktigt.

Aptiten är det iaf inget fel på

Jag må ha en rinnande/täppt näsa, ont i halsen och värk i varenda bihåla man kan hitta i huvudet, samt vara extremtrött på grund av sömnbrist, men aptiten är fullt frisk (man får ju inte glömma att jag är gravid, vågar inte tänka på hur jag kommer se ut i maj...)


Frukostbrickan (och det ska tilläggas att jag i vanliga fall brukar få i mig högst en talrik yoghurt på morgonen)

Mat är nästintill det enda jag tänker på. Jag hinner knappt äta upp "hemma-hotellfrukosten" innan jag börjar planera för lunch... och så håller det på.
Och nu har jag kommit på det ultimata sättet att få utlopp för min mat-"obsession". Egentligen äter jag inte så jättemycket (iaf inte till lunch), utan det är mest i huvudet det sitter, jag måste liksom planera. Så nu skriver jag matsedlar för veckorna framöver. Då slår jag dessutom "två eller kanske till och med tre flugor på smällen"... Alla som läst här inne ett tag vet att jag är extremt beroende av listor och älskar att skriva sådana. Och vad är en matsedel, om inte en lista?!!
Dessutom kan jag, på bussen hem från jobbet, ägna mig åt andra tankar än klura ut vad kvällens mat ska bli och vad som behövs handlas. För självklart skriver jag även vecko-inköpslistor att handla efter, så man har allt hemma till den maträtt som står på schemat för dagen.
Måste säga att jag ändå är rätt nöjd med mig själv. Sen får vi se hur länge detta håller i sig. Har fått för mig sådana här saker förut och de kan ju inte hållit i sig eftersom jag börjar om nu.

Mirakelmedicinen

Visst är det så att chokladpudding tar bort sprängande huvudvärk och tryck under ögonen orsakat av inflammerade bihålor?!


Jo, så måste det vara!!
Slänger jag dessutom i lite skivad banan så kanske jag kan avboka tiden hos öron-näsa-hals-doktor T på måndag. Annars ska jag nog be doktor T att ta bort de där bihålorna, eller kanske täppa igen dem med cement. De är ju bara till besvär.

En LITEN hälsning och ombytta roller

Vill bara hälsa från Knyttet i magen och säga att allt är bra. Jag och M var på andra ultraljudet idag och fick se en alldeles normal bäbis som absolut inte ville samarbeta, utan vände sig bort, sparkade eller viftade med armarna hela tiden.

Ikväll får barnen natta mig istället för tvärtom (förutom Lilla J som redan ligger i sin säng). Jag förstår inte varför kroppen fått för sig att vakna två gånger per natt vid exakt samma klockslag, kvart i ett och halv fem. Naturligtvis fixar Knyttet så jag blir kissnödig med en gång och måste lämna den varma sköna sängen och bege mig genom halva huset till toaletten. Har försökt att göra allt i totalt mörker, men det är lätt att det blir missöden när jag fumlar mig fram till toaletten och nästan missar den i mörkret bara för att kroppen ändrar sig från lite kissnödig till "jag måste gå precis, exakt NU". Så jag tänder sonika lamporna innan jag sätter mig på toan, vilket gör att jag vaknar till extra mycket och det tar minst en timma innan jag somnar när jag väl kommit ner under täcket igen. Dessutom hinner näsan komma ihåg att den har svullna slemhinnor och inte riktigt kommit över den snart tre månader långa förkylningen som täpper till och gör det helt omöjligt att andas normalt. Det blir till att rota fram nässprayet (som jag dyrt och heligt lovat att inte använda på ett par dagar för att förhindra ett beroende) vilket förlänger vakenstunden ännu mer. Sen ringer väckarklockan tjugo i sex och det är dags att gå upp...
Detta gör inte direkt under för vakenheten under dagen eller för det sociala jaget på kvällarna. Allt jag längtar efter är sängen, kudden och täcket. Ikväll är inget undantag, så snart bär det av upp till sovrummet.

Vart tog måndagskaoset vägen??!!

Idag älskar jag min familj lite extra mycket. Det har liksom varit en sån där helylle, jättemysig och trevlig kväll, och inget sådant där vanligt måndagskaos alls (och det vågar jag skriva eftersom barnen nu är på väg i säng). Ingen klagade dessutom på den ugnsstekta falukorven och makaronerna utan åt med god aptit... trots att stora barnen fick makaroner i skolan idag och falukorv inte alltid går hem hos dem.
E blev nog dessutom rätt mycket nöjd med både sin säng, sitt ommöblerade rum och sitt dockskåp. Jag väljer iaf att tolka hennes studsande och fnissande runtom i rummet som det. Och nu har hon tillbringat hela kvällen med att möblera dockhuset. Alla yttepyttiga små atiraljer (som små colaflaskor, krukväxter, godisautomter etc) har äntligen fått lämna sina påsar och flytta in i det gul-vita huset.
E i möblerar-tagen (nej vi har inte drogat henne efter hennes hysteriskt glada utfall när hon upptäckte sitt rum, hon blev bländad av kamerablixten)


möbleringen påbörjad... men långt ifrån klar.

Nu är det dags att säga god natt till mina skolbarn och stoppa om dem (jag passar på så länge jag får). Sen gör jag nog kudden och täcket i min säng sällskap eftersom jag som vanligt sov högst 1,5 timma åt gången i natt...och sammanlagt två gånger...

Dagen som den kommer

Idag ändrade vi dags-planerna totalt. Ibland undrar jag varför vi ens försöker oss på att planera, och inte lär oss att vi ändå tar det som det kommer.
Ursprungsplanen var:
Gå upp och väcka Lilla J relativt tidigt för att få in henne på något som närmar sig dagistider. Därmed skulle vi även kunna komma iväg till IKEA någorlunda tidigt, och sen ha möjlighet att bara ta det lugnt och mysa under eftermiddagen.

Vad vi gjorde i stället:
Väckte Lilla J halv nio, satte henne framför tv:n för att vakna till och återvände till sängen för lite halvslummer en stund
Åt brunch med scones, kokt ägg, jordgubbskräm, kaffe och juice vid kvart i elva
Läste bok, alt lyssnade på talbok (undertecknad...) och latade oss medan Lilla J lekte/tittade på "Teletubbies i snön"
Tog oss i kragen och började fixa iordning på E:s rum. Bland annat sågade vi av sängbenen på hennes loftsäng så det blev en vanlig säng och flyttade runt en hel del möbler.

Loftsäng med avsågade ben och utan "ramla-ur-skydd" (som kommer sättas dit när Lilla J tar över sängen) längs ena långsidan

Planen är att Lilla J ska ta över sängen sen (när Knyttet anlänt och behöver spjälsängen) och E får en ny vit säng... som hon önskat sig ett bra tag. Men för tillfället får hon hålla till godo med sin gamla avsågade loftsäng i betsat trä.
När vi sen ändå höll på, letade vi fram vit färg och satte igång att måla väggar, innertak och golv i E:s dockskåp. Hon fick det i julklapp av oss och mormor och morfar för över två år sedan, och har fullt med jättefina möbler och saker att möblera och dekorera med. Men tyvärr behövdes det målas invändigt och det har på något sätt inte prioriterats och blivit av... förrän nu.
Dockskåpet utvändigt, färdigmålat och fint redan vid köpet


Målning av insidan påbörjad


Färdigt, men riktigt laminatgolv och allt

Nu återstår bara för E att möblera.
Måste erkänna att jag ändå är rätt nöjd med dagen. All sysselsättning har dessutom hållit mig borta från den värsta jobbångesten (som dock börjar bli rätt påtaglig nu på kvällen). Ska ta och belöna/trösta mig (och ev. sambon om han känner för det) med en skål glass och varma hallon framför tv:n nu tror jag.

Kontrasternas dagar

Tala om att dagarna den här veckan har skiljt sig åt.
I onsdags lämnade vi Lilla J hos mormor och morfar och åkte upp till Stockholm för att vara med på ett jättefint bröllop mellan en ungdomskompis och hans fästmö.

brudparet under utomhusvigseln (!!). Ja det var aningen kallt, men väldigt fint.


de vackra och goda bröllopstårtorna


första dansen som herr och fru

Torsdagen började med hotellfrukost och avslutades hemma i soffan framför en film efter att ha kört hem från Stockholm i snöstorm.
och här ser det bara en tiondel så illa ut som det var. Snitthastigheten låg nog på 60 km/h.

Jag kände mig dessutom rätt bakfull dagen efter bröllopet, trots att det starkaste jag drack under kvällen var alkoholfri cider. Tror det var något med graviditeten och det faktum att jag sov knappt 2,5 timma på natten som gjorde att jag kände mig lite "vajsing" och "dagen efter" (och även under nästan hela fredagen). Hade yrsel, hjärtklappning och mådde rätt illa.

Eftersom jag mådde som jag gjorde och sambon mådde som han gjorde (han hade dock intagit betydligt starkare drycker än alkoholfri cider) blev fredagen en rätt lugn dag. Vi spenderade fredags-förmiddagen med att bara vara (förutom när sambon var tvungen att skotta bort alla "meter" snö som fallit) och eftermiddagen med att spela Wii, med Lilla J som extra utmaning i form av störningsmoment.

lite bus


och självklart ska Lilla J "osså spela", men tröttnade efter halva slalombanan och fortsatte på sitt eget lilla vis.

När vi väl fått Lilla Bus-J i säng (vi kämpar med att återställa normala sovtider tills på måndag när vi återgår till vardag igen. Det går sådär, så det kommer säkert bli en spännande utmaning för pappa M  på måndag morgon) blev det film och varma mackor.


Idag sov vi som vanligt för länge och åt alldeles för sen frukost. Nu har jag äntligen fått Lilla J i säng för middagslur, och sen ska vi iväg och handla lite mat till kvällen då mina föräldrar kommer hit.

Narnia och utebröllop, två nästan helt olika världar...

Igår utnyttjade vi äntligen det sista av vår julklapp jag och M fick 2008... presentkort på bio. Någon vecka innan jul, ni vet när man har som mest att göra, upptäckte jag att presentkortet hade 300 kr kvar och gick ut den 21 december. Snälla som de var på SF förlängde de giltighetstiden till den 10 januari i år (tydligen ingick kortet i någon speciell julgrejsemojs så de kunde göra så). Så vi lånade hem Lilla Js farmor och farfar som barnvakt och tog med oss de stora barnen till Narnias värld.
Nej, det blev inte 3D och inte ens engelskt tal (T tycker 3D är läskigt och varken förstår engelska eller hinner läsa svensk text än) men den var bra ändå. E skippade godiset och köpte en STOR popcorn istället. Efteråt insåg hon att den nog var lite väl stor och konstaterade att nästa gång fick det nog räcka med en mellan, eller kanske en liten. Lillebror fick överta det sista i popcornburken när vi släppte av honom hos sin farmor och farfar.

Idag gör vi oss iordning för bröllop (nej inte vårt). Cermonin ska hållas ute, så jag vet e´sjutton hur jag ska hålla mig varm. Det skulle serveras varma alkoholhaltiga drycker under tiden, men det hjälper ju inte mig precis. Lill-skrutt i magen vill nog inte ha någon alkoholhaltig dryck gissar jag...
Får väl ta med termobyxorna och varmaste täckjackan eller så.

Och så har nya året kommit igång

Nyårsafton firades i glada vänners lag med 10 vuxna och 8 barn i en enda röra... Fast en rätt ordningsam och trevlig röra. Både barn och vuxna skötte sig ypperligt och allt var sådär jättetrevligt som det ska vara. Dessutom åt vi en himla massa god mat och därtill ost, kex och godis...

Lilla J hittade dagiskompisens något för stora prinsessklänning och bytte snabbt ut nyårsstassen


Årets sista grillade kött...


Glassbomb till efterrätt... Gissa vem som satt kvar längst och åt efterrätt


I väntan på att fyrverkerierna skulle komma igång

Nyårsdagen var inte fullt lika mysig. Jag började dagen klockan halv sju (efter två timmars sömn, trots att vi åkte hem direkt efter tolvslaget... varför ska det vara så omöjligt att somna på direkten???) med att köra de 5 milen till jobbet på glashal motorväg. Det var bara jag som körde i 80 hela vägen... eller vänta... det var ju bara jag som var ute och körde. Mötte fem personbilar, en lastbil och en buss i andra körriktningen och inte en enda bil i min körriktning.
Varför måste folk envisas med att få infektioner under jul och nyår? Kan inte alla vara friska då? Och varför så många? Känns så himla onödigt. Naturligtvis var vi en personal för lite pga sjukdom (ironiskt nog) och hade prover som om det skulle vara en helt vanlig vardag. Det blev till att jobba över och köra hem i mörkret på en om möjligt ännu halare motorväg (och nu dessutom med lite mer trafik). Sen var jag inte den piggaste och mest sociala människa man kunde hitta resten av kvällen.


Den enda fördelen med att jobba nyårsdagen; knytfrukost och frukt- och godiskorg från ledningen.

Gott Nytt År på er! Det kommer i alla fall jag ha...


När sista dagen på 2010 visar sig från sin bästa sida där ute gör sig jag och lillfamiljen iordning för nyårsfest hos vännerna några kvarter bort.
Självklart ska även Lilla J ha nagellack när mamma sitter och målar sina naglar




Medan jag valde ett genomskinligt nagellack med lite glitter i, valde Lilla J så klart ett knallrosa (för jag hade inget grönt...)

GOTT NYTT ÅR! Ses och hörs 2011 (fast inte förrän jag jobbat färdigt på nyårsdagen).

Till slut fick jag ge upp och hissa den vita flaggan ändå

Okey, till slut fick jag ändå kapitulera. Magen vann. Det är bara att inse... jag är gravid och då krävs det kläder gjorda för stora magar, typ mamma-kläder. In i det sista har jag trängt på mig mina större tröjor (varav några jag faktiskt fortfarande kan använda mig av) och mina vanliga jeans och andra byxor, med gummisnoddar i gylfen (som glipade mer och mer för varje dag).  Av erfarenhet vet jag ju hur trött man är på alla mamma-kläder under slutet av graviditeten, därav mina tappra försök att använda mina vanliga kläder så länge som möjligt (trots att magen putade märkbart redan i vecka 8) Det har inte varit direkt bekvämt om man säger så, men de senaste veckorna var det rent ut sagt obehagligt, jag är ju ändå i vecka 19 med fjärde (FJÄRDE!!!!) barnet nu.
Så härom dagen tog jag tag i det hela och bar upp IKEA-kassen med kläderna från graviditeten med Lilla J, och började rensa ut tighta byxor och trånga tröjor ur garderoben för att göra plats för mer magvänliga kläder. Lite sorgset var det. Men så tänkte jag på hur trevligt det blir när jag får plocka fram de där kläderna igen och då blev allt genast bättre. Och så måste jag nog erkänna att jag ändå tyckte det var lite småroligt att titta igenom mammakläderna när jag vek in dem. Det fanns ändå en hel del rätt fina grejer (som jag kommer vara urless på om några månader). Nu vet jag ju dessutom att detta kommer vara absolut sista gången jag behöver gå igenom detta, vilket underlättar en hel del också och kan kanske eventuellt göra det aningen vemodigt (fast mest väldigt skönt).

Näe, magen vill inte längre bo i mina jeans med snoddar i gylfen...

Idag var jag och sambon dessutom ute en sväng på mellandagsrean och inhandlade lite mer kläder, bland annat en klänning jag ska kunna klämma in mig i till kompisens bröllop nästa vecka, ett par svarta mamma-byxor som är tänkte tillsammans med en tunika på nyårsfesten och det allra bästa... ett bar mjuka, mysiga mamma-mysbyxor som jag hittade på rean. Funderar allvarligt på att strunta i klänningen på bröllopet och de svarta byxorna på nyår och komma i just mysbyxor. Det är ju så otroligt mycket bekvämare. Kan Lilla J på julafton så kan väl hennes mamma på ett bröllop och en nyårsfest. Eller?!!

Julen i kort(het)

Julafton:
Julaftonsmorgonen började med mys med lillfamiljen (det var stora barnens pappas tur att ha julafton i år). Då öppnade Lilla J paket och åt upp en hel stor chokladtomte (innan frukost!!) som låg i julstrumpan, och sen var det grötfrukost som sig bör.

Efter det bar det av för:

julskink-macka, julklappar och bus hos M:s bror med familj. Lilla J fick bland annat en jättefin turkos Hello Kitty-dress av sina kusiner, som naturligtvis skulle på med en gång och sen satt på resten av julaftonen. Det är ju mycket skönare med myskläder än finkläder. Det förstår ju alla.
Sen bar det av hem igen för lite vila och lek med min och M:s julklapp till varandra (Wii), innan mina föräldrar och syskon (inkluderat svägerskan) kom för:

massor av julmat...

trevligt umgänge vid matsalsbordet...

och julgodis och glögg.
Och så klart mer Wii-spelande under glada (och frustrerade) rop och skratt.

Juldagen
Eftersom svägerskan är amerikan och stora barnen kom till oss firade vi så klart jul även på juldagen. Då samlades vi hemma hos systern och svägerskan för grötlunch och julfika...

och så kom tomten med en hel massa julklappar.

Annandag jul
Under annandagen var vi bara hemma, hela stora familjen, och tog det lugnt, lekte med alla julklappar, spelade Wii...

och några i familjen var ute en sväng och åkte pulka bl.a. från altanen (i trappan) ner i trädgården.

Senare på kvällen skjutsade jag in storbarnen till mormor och morfar. De fick en stockholmsresa med två nätter på hotell tillsammans med mormor och morfar av dem i julklapp och sov hos dem natten innan, för att vi skulle slippa tidigt trassel med skjuts måndag-morgon (skönt eftersom jag dessutom jobbade då).
Och nu är julen slut (alldeles för snabbt som vanligt) och vi inväntar nyår. Idag är jag ledig från jobbet och vi beslutade oss för att bara vara hemma och mysa innan det bär av för ett eftermiddagsbesök hos svärföräldrarna.
Dock dags att klä på sig utemunderingen och gå ut och åka lite pulka med Lilla J.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0