Förkyld
Lilla J:s inskolning fortsätter att gå som smort. Nu lämnar jag direkt på morgonen, och vinkar i stora fönstret. Hon vinkar tillbaka, fast oftast med en lätt förvånad min... tills något annat spännande händer där inne.
Som en liten present från första inskolningsveckan har jag fått en rejäl förkylning. Jag håller på att bli galen på min kliande, rinnande näsa, som på nätterna täpper till sig så jag inte får luft. Det blev inte mycket sömn i natt, vilket inte gör förkylningen bättre precis.
Dessutom tycker mina leder inte alls om kylan som är nu. Det tar flera timmar att få något sånär fungerande fingrar på morgonen, för att inte tala om fötter och knän. Jag står i valet och kvalet om jag ska bemöda mig med att ringa vårdcentralen igen och se om de kan fixa en tidigare tid hos reumatologen. Tror dock inte tiden blir så väldigt mycket tidigare än den jag fått i mitten av februari så det känns nästan onödigt.
Det får väldigt gärna bli vår snart i vilket fall... även om vi slapp slask-vintern denna gång och äntligen fick snö som ligger kvar. Trevligt på något sätt att det är så mycket snövinter att man har hunnit tröttna på den...
Fina vita vinter... som gärna får lämna över till glada gröna vår snart.
Strumpnoja och kalsongmössa
Min yngsta dotter tycker INTE om strumpor. Hennes frusna mamma (som alltid går iklädd fårskinnstofflor inomhus, trots golvvärme) tar tappert på henne strumpor på mornarna när resten av kläderna tas på... och några minuter senare (om ens det) ligger strumporna någon helt annanstans. De åker också av fortare än kvickt när vi kommit in och utekläderna tagits av (för i vinterskorna insisterar jag på att hon ska ha strumpor). Igår hittade jag inte mindre än 5 par strumpor spridda i hennes rum, varav två låg i sängen eftersom jag lagt henne att sova direkt efter dagis de senaste dagarna (och då åker så klart strumporna av där...).
små bara fötter...
tomma strumpor slängda bland leksakerna
En annan liten egenhet lilldottern har är att alla klädesplagg ska sitta på huvudet. Oftast är det hennes egna strumpbyxor eller byxor som placeras där men även brorsans kalsonger (rena sådana så klart) har fått äran att pryda det lilla rågblonda huvudet...
kalsong-mössa...
Ja det är inte mer än att man undrar vad det ska bli av vårat lilla egensinniga bustroll
Vinka
Idag när jag vinkade "hej då" till Lilla J utanför dagisfönstret för första gången slog det mig; Från och med nu kommer det vara andra vuxna inblandade i hennes vardag och inte bara jag och sambon. Det kommer inte bara vara jag och hennes pappa som finns där för henne när hon leker, sover, äter, hittar på hyss, ramlar och slår sig etc... Hon är inte längre min lilla bebis utan mitt lilla dagisbarn, och dagisfröknarna kommer från och med nu dela hennes 5 första år med mig och hennes pappa.
När jag tänker efter har jag faktiskt tänkt och kännt exakt samma sak två gånger förut och jag vet ju att det går bra... och ändå är tanken skrämmande.
Jag är oerhört glad att jag har haft turen att hitta två superbra dagis åt mina barn. Först ett till mina nu skolbarn och sen detta dagis till minstingen. Jag känner att det kommer bli hur bra som helst och tycker redan om både personalen, barnen och lokalerna. Ändå känns det i hjärtat... och jag tror en hel del beror på att jag avskyr att tiden går så fort och den tid som gått aldrig går att få tillbaka. Jag vill ju inte förlora ett enda ögonblick med det mest värdefulla jag har, men i dagens samhälle funkar det inte så. Då får man vara glad att vi har så bra barnomsorg som vi har. Själv älskade jag mitt dagis när jag var liten och vet att min lilla kommer göra samma sak, trots att hennes mamma helst skulle vilja ha henne för sig själv... eller ja, kanske dela med hennes pappa då ;) ... jämt.
Dagis
Lilla J och jag har varit på dagis idag. Min mammaledighet går mot sitt slut och det är dags att lära känna det dagis vår lilla prinsessa ska spendera dagarna på när mamma och pappa jobbar. Det känns lite i hjärtat att vår lilla bebis nu är så stor, men jag kommer iaf inte behöva oroa mig för om hon ska trivas och ha det bra. Dagiset, med personal och allt, verkar jättebra. Lilla J hade heller inga problem med att utforska detta nya spännande stället på egen hand. Och så hade de ju en hel back med BOLLAR! Stort plus tycker mammas lilla bollälskande busunge.
Om två veckor börjar min egen inskolning på jobbet, får se hur bra det går... Har lite nya områden att utforska där jag också... och jag är glad att jag valde att börja med att jobba tre dagar i veckan. Nu blir inte övergången så häftig, och då tänker jag på mig och inte på dottern.
Båtslut
Jag sörjer alla mysiga skärgårdsturer, båtpartyn, kaffe i solen på en klippa eller i soffan längst bak i båten, grillning på öar i solnedgången... ja allt underbart och mysigt som båtar och skärgården för med sig. För jag älskar verkligen båtlivet och skärgården!!!
Men det är även skönt att slippa oroa sig för; förberedelse inför iläggning, iläggning, båtplats på sommaren, oväder som kan förstöra båten, inbrott i båten, upptagning av båten och båtförvaring. Det är visserligen sambon som sköter det mesta av det där, men hans oro blir min oro...
Sen ska det bli skönt att inte känna att man hela tiden MÅSTE ut till den för att utnyttja den så mycket som möjligt. Man lägger ju en hel del tid och pengar på båten även när den är på land och då vill det till att utnyttja den när det går.
Oftast vill man verkligen ut, men ibland är det skönt att bara få vara hemma... och det utan dåligt samvete.
Nu får vi pyssla om vårt hus och vår trädgård istället, vilket behövs, och det kan vara skönt och mysigt det med.
Irriterad
AARRGH! Jag blir så otroligt irriterad på telefonförsäljare.
Nyss ringde de från ett telefonbolag som vi redan är kunder i och vill "ge" oss en bonus för att vi är så bra kunder eller något sådant: ett mobilt bredband. De skulle bjuda på uppkopplingsavgiften och själva lilla "modemet"... och sen skulle det BARA kosta 89 kr i månaden att använda det.
När jag sa (vit lögn eller nåt) att vi inte har några bärbara datorer och dessutom fungerande internet till alla datorer i hushållet och därför inte i behov att ha ett mobilt bredband, så tyckte försäljaren att vi iaf skulle ta erbjudandet för det var ju så bra. När jag igen förklarade att vi inte skulle bära iväg med våra datorer någonstans och alltså INTE är i behov av ett mobilt bredband... så svarade han: "Men du behöver ju inte köra med bilen i 220 km/h trots att du kan..."
Hahaha det var det dummaste jag har hört! Gissar att han menar att vi ska ta det mobila bredbandet, trots att vi inte behöver det, och betala 89 kr/månaden för ingenting... bara för att vi kan och det är ett bra erbjudande.
Måste säga att det var den sämsta liknelsen och det sämsta förslaget jag hört på väldigt länge.
Jag tackade nej igen och försäljarkillen insåg sig besegrad och avslutade samtalet snabbt och lite småsurt...
Men alltså... vad tror de???!!!
Orka
I natt sov jag riktigt dåligt och orken är absolut försvunnen. Vill bara krypa upp i soffan med:
Kaffe med mjölk, kexchoklad och Camilla Läckbergs "Fyrvaktaren" på talbok i Mp3:n.
Ska nog göra mig till viljes en stund medan lilldottern sover och sen ta hand om köket, tvätten och det smutsiga golvet i matrummet.
Annars längtar jag efter det här idag:
Men från balkongen är utsikten den här:
Det lär dröja innan sommaren och värmen kommer...
Jul och nytt år
Julen kom och gick i rasande fart och nu är det nytt år. Ser med spänning fram emot 2010 och det nya decenniet med min kärlek och barnen...
Några av klapparna hamnade under granen några kvällar innan julafton. Resten lämnade jultomten under granen natten till julafton. Sonen hade svårt att somna på kvällen eftersom han var rädd att han skulle vakna när tomten var där och la paket i julstrumpan som hängde på dörren till hans rum. När jag lovade att stänga dörren så fort han somnat slappnade han av och sussade sedan gott efter 20 min.
Trappan (bakom julgranen...) kom dagen innan julafton. Trevligt att hela släkten slapp klättra på byggställningstrappan. Bordet är dukat inför julaftons-middagen och familjen myser i tv-rummet medan det sista fixas på julbordet.
Julbordet är dukat: den "kalla" delen...
...och den varma delen
Efter Kalle Anka kom tomten. Det var så många julklappar att han fick ta med sig en av sina nissar...
Lilla J tyckte det var spännande med paket, särskilt med snörena på paketen. Sen var det lite svårt att öppna paketen så vi andra fick hjälpa till med det.
Efter julklapparna var det fikadags med tårta, schackrutor, nötkakor och pepparkakor
... och kvällen avslutades så klart med godisbord (marsipan, knäck, chokladkola, wienernougat, nötter, tryfflar, pepparkakor och glögg med tillbehör.
Mycket mat blev det som sig bör...
På annandagen fick vi äran att vara med när lillasyster gifte sig med sin stora kärlek. Det var en jättefin ceremoni i rådhuset och sen for vi alla hem till oss och firade med Italiensk buffé och lyxig glasstårta, innan brudparet for vidare till sitt hotell och vi andra fortsatte med godis och mys i vardagsrummet.
GRATTIS LINA och LIZ!
Liz: Välkommen i familjen! Jag är så glad att jag fick en storasyster till slut ändå ;)
