Lilla Ulle i stora världen

Då åker laktritskaramellerna fram. Tror inte de räcker ända till jul... Men eftersom risken ändå är rätt stor att munnen är sönderfrätt vid det laget, så det gör kanske inget.

Wow vi har en jätte-marshmallows med parasoll i på bordet på balkongen

Passar ju bra idag, när jag stått i köket och kokat karameller hela dagen.

Och nu socker-chockar jag mig själv med överblivet karamellkross, juleskum och pepsi så jag kan hålla mig vaken och vara lite social med sambon ikväll. Fast egentligen vore nog kvällsmat en bra idé.

Sen pausade vi adventsstämningen en stund och åkte till syster och svägerskan för att fira en lite försenad Thanksgiving med massa traditionell amerkansk thanksgiving-mat, som kalkon, sötpotatis med marshmallows, potatismos, "baked green beans", stuffing och naturligtvis sötpotatis/pump-paj och chokladpaj till efterrätt.

I USA är det inte "tillåtet" med julförberedelser förrän Thanskgiving är över, så syrran fick snällt vänta med adventsljusstakar och annat pynt ett tag. Men när maten var uppäten och vi placerat våra fullproppade och mätta kroppar i soffa framför tv:n var det fritt fram för stjärnor och ljusstakar i fönsterna. Kvällen avslutades framför tv:n och "Tomten är far till alla barnen", bara för att riktigt inviga svägerskan i de svenska jultraditionerna... Nästa år kanske vi ska bjuda in min ex-man, hans fru, hennes barn, deras gemensamma barn (som kommer i maj), ex:et frus ex-man, hans nya och hennes barn, plus mina föräldrar och syskon. Så får vi till en alldeles egen "Tomten är far till alla barnen". Bortsett från att jag INTE tänker åka till London och inseminera mig!!

Eller... kanske inte... Det räcker gott att få till julen med all annan släkt, som det är.

Idag snöar det  galet mycket och våra planer på att åka iväg någonstans fick ställas in. Istället bara är vi, och myser denna första advent.

Förra året var jag tydligen riktigt förutseende och skrev ner sånt som behövs köpas in till julpyntet... plus att jag insåg att om jag inte skriver var jag gjort av "fötterna" till stjärnorna vi brukar ha i vardagsrumsfönstrena så skulle jag få gå och leta efter dem i all evighet. Nu vet jag precis var jag ska hitta dem... Och jag behöver inte åka iväg i sista minuten för att köpa det som fattas i jul-kartongen (brukar alltid vara minst tre, fyra saker) utan kan köpa det i god tid innan det är dags för Lucia och julpynt.

Ibland är jag nog rätt fantastisk ändå... nästan så man blir gråtmild...

Att titta på veterinärer och djurskötare på Animal Planet är nog egentligen ingen vidare bra idé. Tårarna rinner när leoparden får sitt knä fixat, när getterna vaknar ur narkosen och mår bra och när hunden inte vaknar ur narkosen (och då inte bara rinner tårarna, de flödar). Sen är det himla fint med människor som ägnar hela sina liv åt att rädda våra vänner orangutangerna, för att inte tala om hur gulligt det är när en stor skäggig karl sitter och gullar med en schimpansunge.

Alla som känner mig något sånär vet att jag är en riktig listmänniska, så idag har jag börjat skriva lista på saker som ska göras innan jul. Åh vad kul jag tycker det är! Fast sen vet jag inte riktigt hur jag ska få tiden att räcka till, men det är väl bara att trolla med knäna eller så.

Jag påbörjade i alla fall en av uppgifterna och "snickrade" lite på mass-julklappen jag ska plåga den närmsta släkten med i år. Känns skönt att något på listan är igångsatt.

Imorgon måste jag på något sätt pulsa ut till garaget och leta fram adventsljusstakarna för en check, så de är okey inför helgen. Skulle även behöva baka lite bröd och torka den hemma-odlade chilin som ligger och väntar i kylen. Men med tanke på mitt tillstånd och min förkylning får vi se hur mycket som orkas med. Helst av allt skulle jag bara vilja knäppa med fingrarna så var allt bakat, kokat, städat och fixat inför julen...

Eller nääe, det skulle nog förta julen lite väl mycket när jag tänker efter, jag gillar ju julstök och sånt... men städandet hade varit skönt att fått klart med några fingerknäppningar.

Kalasen är över!! Det är väldigt trevligt med kalas, men fy vad trött man blir. Lilla J kan i alla fall inte klaga på att hon inte blivit firad. Det har varit tårta, presenter och trevligt sällskap i överflöd.

Idag är jag hemma och tar mig absolut ingenstans. Snön vräker ner där ute och bilen står i garaget och vill inte köras. Bokstavligt talat. Den la av helt och hållet i torsdags, så sambon fick bogsera mig hem från stan. Sen har han och bilskrället spenderat kvällarna i garaget. Bränslepumpsproblem löd visst domen. Och mycket riktigt gick den igång när pumpen var bytt. Tyvärr går den väldigt hackigt och igår började en varningslampa med en motor på lysa när jag var på väg till tandläkaren med sonen. Så nu står den lilla bilen inparkerad i garaget igen, i väntan på en annan, mycket dyrare, bränslepump. Det är som jag alltid sagt. Bilar är något nödvändigt ont...

I och för sig är det ju faktiskt första advent nästa helg, så det är väl okey att ruska av sig sömnen lite i alla fall. Nästa helg ska jag och familjen dessutom fira Thanksgiving hos systern och svägerskan. Har man en amerikan i släkten, som bosatt sig här i kalla och mörka Sverige, så får man hjälpa till att hålla lite på de amerikanska traditionerna också.

Dags att ta sig samman och sätta igång, men först lite kaffe och Grey's anatomy för att vakna till och invänta panodilens verkan.

Gästspelar säkert här lite då och då mitt i sömnen, vem vet det kanske räcker med en vecka eller två.... eller ett par dagar till...

Natt natt

Man har också en tendens att glömma saker och ting. Som vart man är på väg när man ska till badrummet och borsta tänderna eller som att säga till på dagis att man inte har möjlighet att hämta Lilla J den vanliga tiden utan sambon hämtar några timmar senare, eller att man ska till tandläkaren när man är på Ålandskryssning med stordottern och kompisar. Gissa vem som fick telefonsamtal både från dagis och tandläkaren och då kände sig urdum?! Dessutom gör tröttheten att man kan gå omkring och leta efter saker man håller i handen (till exempel mobiltelefonen och nyckelkortet till jobbet) och glömma enkla ord eller vad man håller på att berätta.

Nej dagarna blir inte helt enkla när man lider av sömnbrist. Nu får det nog bli en ändring på det hela... frågan är hur? Någon som har några tips? (Jag somnar som vanligt på kvällarna men vaknar sen stup i kvarten på nätterna och kan inte somna om förrän efter en lååång stund... och sen vaknar jag igen...)

Men här kommer i alla fall en liten kort resumé med bilder från helgen som var:

Det känns konstigt att jag tyckte det var så extremt jobbigt att vara ensam i helgen. Förr riktigt njöt jag av ensamma stunder och dagar. Vad har hänt?

Nu är det i alla fall höstlov och jag lyckades få till lite ledigt och drar på Ålandskryssning med stordottern och kompisar (en av dotterns födelsedagspresenter). Ska bli kul att se något annat än husets väggar ett tag.