Tillbaka i vanliga rutiner
Igår fick jag åka hem lite tidigare från jobbet, Lilla J hade feber och behövde komma hem från dagis.
Men hallå! Jag hade ju nästan glömt hur man gör när man vab:ar, det är ju flera veckor sen sist... Som tur var kom det tillbaka till mig väldigt fort. Det sitter liksom i ryggmärgen nuförtiden.
Sen vet jag inte om det är fel på vår termometer eller om vi alltid blir friska (trots att vi känns brännheta och mår kasst) när vi är hemma, för när vi kom hem kunde vi inte hitta någon feber hos Lilla J (och jag och sambon har aldrig feber enligt termometern, en panntermometer, hur dåligt vi än mår). I morse möttes jag av en relativt pigg, men rätt varm, dotter när jag kom in i hennes rum. Ingen feber i pannan idag heller... Tror det är dags att införskaffa en ny, annan slags, termometer... eller så är hon helt enkelt helt frisk och feberfri (tvivlar lite på det dock)
Vi är i alla fall hemma idag och tar det lugnt, i sådär 3 minuter åt gången, för säkerhets skull.
3 lugna minuter
Men nu har det varit tyst inne på Lilla Js rum rätt länge, så det är nog dags att göra en koll.
Sen borde jag passa på att plocka undan alla papper, leksaker, kläder och annat smått och gott som ligger på fel plats här i huset, och även baka lite bröd, eftersom det är på upphällningen, och vika den rena tvätten som ligger i en stor hög i tv-rumssoffan. Vet bara inte var jag ska hitta orken. Det räcker liksom med att ta sig uppför och nerför trappan till övervåningen, en utmaning utan dess like för tillfället...
Måste bara krama på familjen
Sitter och tittar på Sofias änglar på femman. Inte direkt det optimala tv-programmet för en trött och gravid tre-barnsmamma. Tårarna sprutar, näsan rinner och det går åt mycket hushållspapper. Känner att jag måste krama Kärleken och älskade barnen lite extra, och påminna mig om att livet kan förändras när som helst.
Väntar på bättre tider
För tillfället är det sömnlöshet, nedstämdhet och gråtattacker som gäller för mig. Det där med förkylning och en massa graviditetshormoner som spritter omkring i kroppen är ingen hit alls.
Men förkylningen börjar försvinna sakta(!!!) men säkert, så snart kan jag säkert sova bättre också (någon eller några månader till iaf, sen kommer nog magen vara i vägen för god nattsömn). Med andra ord orkar och hinner jag inte ägna mig mycket åt bloggen, jag är för upptagen med att torka näsa och ögon från gråtsnor och tårar...
Återkommer
Dunderkur var namnet
Nu har doktor T skrivit ut alla möjliga tänkbara mediciner åt mig (eller iaf penicillin och avsvällande medicin för bihålorna) så det är bara att invänta resultat. Om jag tänker efter har jag nog faktiskt varit mindre täppt i näsan idag och bihålorna har knakat märkligt mycket. Troligen håller det på att lossna där inne, vilket kanske kan vara orsaken till huvudvärken jag vaknade med i morse.
Börjar bli rejält trött på att gå (eller egentligen ligger jag nog mest ner) här hemma, så imorgon hoppas jag att jag har ork att ta mig till väninnan för lite fika på eftermiddagen.
Annars då?
Jodå annars drömmer jag om när graviditeten är slut. För jag tillhör dem som långt ifrån njuter av att vara gravid. Jag kan bara inte tycka om att få åderbrock längs hela vänstra underbenet, inte kunna sova pga halsbränna och ständiga turer till toaletten, en mage som är i vägen och att ständigt känna sig tjock. Och då är jag bara halvvägs till målet. Det är tur att allt är värt det när det är över och Knyttet kommit ut.
Och så drömmer jag om det här
I slutet av september bär det av till Rhodos med familjen, mina föräldrar och syskon med respektive. Näst efter Knyttets födelse är det det jag längtar mest efter just nu (om man räknar bort att bli frisk förstås)
Allt är som vanligt (fortfarande/igen)
Jahapp, så var det ny vecka igen, och allt är som vanligt:
Storbarnen är i skolan och har sen pappa-vecka, Lilla J är på dagis, M är på jobbet, huset behövs städas, tvätten behövs tvättas och diskmaskinen behöver jobba och jag är inte på jobbet...
Dessutom har vi äntligen städat bort julen, det tog bara en knapp vecka.
Tisdag: Pepparkakshusrivning påbörjad
Onsdag och Torsdag: Bort med adventsljusstakar och alla tomtar
Fredag: Fortsatt rivning av pepparkakshus
Lördag: Granen kastas ut
Nästa år tänker vi inte låta barrspridaren stå kvar en extra vecka bara för att E och T ska få vara med på "julgransplundringen". När vi i lördags informerade dem om att vi skulle slänga ut granen frågade de med ögonen på datorskärmen om de var tvugna att vara med...
Nästa år ska vi nog förresten inte alls ha någon gran. Jag har sparat alla barr från årets gran så jag kan sprida ut dem på julgransmattan med en gång. På så sätt blir det mycket luftigare i vardagsrummet och ändå får vi julgransdoft och barr över hela huset.
Fast nästa år tänkte jag börja med att ha barren enbart på mattan... så får vi se hur det går vartefter.
Dessutom blir det inga bekymmer med att placera ut julgransbelysningen, glitter och röda kulor jämnt runt granen. Bara att slänga ut över barren lite konstnärligt sådär...
Vad är då anledningen till att jag är hemma idag då? Ja, gissa en gång (om jag säger att det inte är VAB). Precis! Förkylningen så klart. Behöver jag säga att jag ser fram emot daten med doktor T i eftermiddag. Hoppas, hoppas att han hittar någon bra kur. För snart blir jag tokig på riktigt.
Aptiten är det iaf inget fel på
Jag må ha en rinnande/täppt näsa, ont i halsen och värk i varenda bihåla man kan hitta i huvudet, samt vara extremtrött på grund av sömnbrist, men aptiten är fullt frisk (man får ju inte glömma att jag är gravid, vågar inte tänka på hur jag kommer se ut i maj...)
Frukostbrickan (och det ska tilläggas att jag i vanliga fall brukar få i mig högst en talrik yoghurt på morgonen)
Mat är nästintill det enda jag tänker på. Jag hinner knappt äta upp "hemma-hotellfrukosten" innan jag börjar planera för lunch... och så håller det på.
Och nu har jag kommit på det ultimata sättet att få utlopp för min mat-"obsession". Egentligen äter jag inte så jättemycket (iaf inte till lunch), utan det är mest i huvudet det sitter, jag måste liksom planera. Så nu skriver jag matsedlar för veckorna framöver. Då slår jag dessutom "två eller kanske till och med tre flugor på smällen"... Alla som läst här inne ett tag vet att jag är extremt beroende av listor och älskar att skriva sådana. Och vad är en matsedel, om inte en lista?!!
Dessutom kan jag, på bussen hem från jobbet, ägna mig åt andra tankar än klura ut vad kvällens mat ska bli och vad som behövs handlas. För självklart skriver jag även vecko-inköpslistor att handla efter, så man har allt hemma till den maträtt som står på schemat för dagen.
Måste säga att jag ändå är rätt nöjd med mig själv. Sen får vi se hur länge detta håller i sig. Har fått för mig sådana här saker förut och de kan ju inte hållit i sig eftersom jag börjar om nu.
Mirakelmedicinen
Visst är det så att chokladpudding tar bort sprängande huvudvärk och tryck under ögonen orsakat av inflammerade bihålor?!
Jo, så måste det vara!!
Slänger jag dessutom i lite skivad banan så kanske jag kan avboka tiden hos öron-näsa-hals-doktor T på måndag. Annars ska jag nog be doktor T att ta bort de där bihålorna, eller kanske täppa igen dem med cement. De är ju bara till besvär.
En LITEN hälsning och ombytta roller
Vill bara hälsa från Knyttet i magen och säga att allt är bra. Jag och M var på andra ultraljudet idag och fick se en alldeles normal bäbis som absolut inte ville samarbeta, utan vände sig bort, sparkade eller viftade med armarna hela tiden.
Detta gör inte direkt under för vakenheten under dagen eller för det sociala jaget på kvällarna. Allt jag längtar efter är sängen, kudden och täcket. Ikväll är inget undantag, så snart bär det av upp till sovrummet.
Vart tog måndagskaoset vägen??!!
Idag älskar jag min familj lite extra mycket. Det har liksom varit en sån där helylle, jättemysig och trevlig kväll, och inget sådant där vanligt måndagskaos alls (och det vågar jag skriva eftersom barnen nu är på väg i säng). Ingen klagade dessutom på den ugnsstekta falukorven och makaronerna utan åt med god aptit... trots att stora barnen fick makaroner i skolan idag och falukorv inte alltid går hem hos dem.
E blev nog dessutom rätt mycket nöjd med både sin säng, sitt ommöblerade rum och sitt dockskåp. Jag väljer iaf att tolka hennes studsande och fnissande runtom i rummet som det. Och nu har hon tillbringat hela kvällen med att möblera dockhuset. Alla yttepyttiga små atiraljer (som små colaflaskor, krukväxter, godisautomter etc) har äntligen fått lämna sina påsar och flytta in i det gul-vita huset.
E i möblerar-tagen (nej vi har inte drogat henne efter hennes hysteriskt glada utfall när hon upptäckte sitt rum, hon blev bländad av kamerablixten)
möbleringen påbörjad... men långt ifrån klar.
Nu är det dags att säga god natt till mina skolbarn och stoppa om dem (jag passar på så länge jag får). Sen gör jag nog kudden och täcket i min säng sällskap eftersom jag som vanligt sov högst 1,5 timma åt gången i natt...och sammanlagt två gånger...
Dagen som den kommer
Idag ändrade vi dags-planerna totalt. Ibland undrar jag varför vi ens försöker oss på att planera, och inte lär oss att vi ändå tar det som det kommer.
Ursprungsplanen var:
Gå upp och väcka Lilla J relativt tidigt för att få in henne på något som närmar sig dagistider. Därmed skulle vi även kunna komma iväg till IKEA någorlunda tidigt, och sen ha möjlighet att bara ta det lugnt och mysa under eftermiddagen.
Vad vi gjorde i stället:
Väckte Lilla J halv nio, satte henne framför tv:n för att vakna till och återvände till sängen för lite halvslummer en stund
Åt brunch med scones, kokt ägg, jordgubbskräm, kaffe och juice vid kvart i elva
Läste bok, alt lyssnade på talbok (undertecknad...) och latade oss medan Lilla J lekte/tittade på "Teletubbies i snön"
Tog oss i kragen och började fixa iordning på E:s rum. Bland annat sågade vi av sängbenen på hennes loftsäng så det blev en vanlig säng och flyttade runt en hel del möbler.
Loftsäng med avsågade ben och utan "ramla-ur-skydd" (som kommer sättas dit när Lilla J tar över sängen) längs ena långsidan
Planen är att Lilla J ska ta över sängen sen (när Knyttet anlänt och behöver spjälsängen) och E får en ny vit säng... som hon önskat sig ett bra tag. Men för tillfället får hon hålla till godo med sin gamla avsågade loftsäng i betsat trä.
När vi sen ändå höll på, letade vi fram vit färg och satte igång att måla väggar, innertak och golv i E:s dockskåp. Hon fick det i julklapp av oss och mormor och morfar för över två år sedan, och har fullt med jättefina möbler och saker att möblera och dekorera med. Men tyvärr behövdes det målas invändigt och det har på något sätt inte prioriterats och blivit av... förrän nu.
Dockskåpet utvändigt, färdigmålat och fint redan vid köpet
Målning av insidan påbörjad
Färdigt, men riktigt laminatgolv och allt
Nu återstår bara för E att möblera.
Måste erkänna att jag ändå är rätt nöjd med dagen. All sysselsättning har dessutom hållit mig borta från den värsta jobbångesten (som dock börjar bli rätt påtaglig nu på kvällen). Ska ta och belöna/trösta mig (och ev. sambon om han känner för det) med en skål glass och varma hallon framför tv:n nu tror jag.
Kontrasternas dagar
Tala om att dagarna den här veckan har skiljt sig åt.
I onsdags lämnade vi Lilla J hos mormor och morfar och åkte upp till Stockholm för att vara med på ett jättefint bröllop mellan en ungdomskompis och hans fästmö.
brudparet under utomhusvigseln (!!). Ja det var aningen kallt, men väldigt fint.
de vackra och goda bröllopstårtorna
första dansen som herr och fru
Torsdagen började med hotellfrukost och avslutades hemma i soffan framför en film efter att ha kört hem från Stockholm i snöstorm.
och här ser det bara en tiondel så illa ut som det var. Snitthastigheten låg nog på 60 km/h.
Jag kände mig dessutom rätt bakfull dagen efter bröllopet, trots att det starkaste jag drack under kvällen var alkoholfri cider. Tror det var något med graviditeten och det faktum att jag sov knappt 2,5 timma på natten som gjorde att jag kände mig lite "vajsing" och "dagen efter" (och även under nästan hela fredagen). Hade yrsel, hjärtklappning och mådde rätt illa.
Eftersom jag mådde som jag gjorde och sambon mådde som han gjorde (han hade dock intagit betydligt starkare drycker än alkoholfri cider) blev fredagen en rätt lugn dag. Vi spenderade fredags-förmiddagen med att bara vara (förutom när sambon var tvungen att skotta bort alla "meter" snö som fallit) och eftermiddagen med att spela Wii, med Lilla J som extra utmaning i form av störningsmoment.
lite bus
och självklart ska Lilla J "osså spela", men tröttnade efter halva slalombanan och fortsatte på sitt eget lilla vis.
När vi väl fått Lilla Bus-J i säng (vi kämpar med att återställa normala sovtider tills på måndag när vi återgår till vardag igen. Det går sådär, så det kommer säkert bli en spännande utmaning för pappa M på måndag morgon) blev det film och varma mackor.
Idag sov vi som vanligt för länge och åt alldeles för sen frukost. Nu har jag äntligen fått Lilla J i säng för middagslur, och sen ska vi iväg och handla lite mat till kvällen då mina föräldrar kommer hit.
Narnia och utebröllop, två nästan helt olika världar...
Igår utnyttjade vi äntligen det sista av vår julklapp jag och M fick 2008... presentkort på bio. Någon vecka innan jul, ni vet när man har som mest att göra, upptäckte jag att presentkortet hade 300 kr kvar och gick ut den 21 december. Snälla som de var på SF förlängde de giltighetstiden till den 10 januari i år (tydligen ingick kortet i någon speciell julgrejsemojs så de kunde göra så). Så vi lånade hem Lilla Js farmor och farfar som barnvakt och tog med oss de stora barnen till Narnias värld.
Nej, det blev inte 3D och inte ens engelskt tal (T tycker 3D är läskigt och varken förstår engelska eller hinner läsa svensk text än) men den var bra ändå. E skippade godiset och köpte en STOR popcorn istället. Efteråt insåg hon att den nog var lite väl stor och konstaterade att nästa gång fick det nog räcka med en mellan, eller kanske en liten. Lillebror fick överta det sista i popcornburken när vi släppte av honom hos sin farmor och farfar.
Idag gör vi oss iordning för bröllop (nej inte vårt). Cermonin ska hållas ute, så jag vet e´sjutton hur jag ska hålla mig varm. Det skulle serveras varma alkoholhaltiga drycker under tiden, men det hjälper ju inte mig precis. Lill-skrutt i magen vill nog inte ha någon alkoholhaltig dryck gissar jag...
Får väl ta med termobyxorna och varmaste täckjackan eller så.
Och så har nya året kommit igång
Nyårsafton firades i glada vänners lag med 10 vuxna och 8 barn i en enda röra... Fast en rätt ordningsam och trevlig röra. Både barn och vuxna skötte sig ypperligt och allt var sådär jättetrevligt som det ska vara. Dessutom åt vi en himla massa god mat och därtill ost, kex och godis...
Lilla J hittade dagiskompisens något för stora prinsessklänning och bytte snabbt ut nyårsstassen
Årets sista grillade kött...
Glassbomb till efterrätt... Gissa vem som satt kvar längst och åt efterrätt
I väntan på att fyrverkerierna skulle komma igång
Nyårsdagen var inte fullt lika mysig. Jag började dagen klockan halv sju (efter två timmars sömn, trots att vi åkte hem direkt efter tolvslaget... varför ska det vara så omöjligt att somna på direkten???) med att köra de 5 milen till jobbet på glashal motorväg. Det var bara jag som körde i 80 hela vägen... eller vänta... det var ju bara jag som var ute och körde. Mötte fem personbilar, en lastbil och en buss i andra körriktningen och inte en enda bil i min körriktning.
Varför måste folk envisas med att få infektioner under jul och nyår? Kan inte alla vara friska då? Och varför så många? Känns så himla onödigt. Naturligtvis var vi en personal för lite pga sjukdom (ironiskt nog) och hade prover som om det skulle vara en helt vanlig vardag. Det blev till att jobba över och köra hem i mörkret på en om möjligt ännu halare motorväg (och nu dessutom med lite mer trafik). Sen var jag inte den piggaste och mest sociala människa man kunde hitta resten av kvällen.
Den enda fördelen med att jobba nyårsdagen; knytfrukost och frukt- och godiskorg från ledningen.
