Hormonell berg-och-dalbana

Idag löper hormonerna amok i mig och jag åker känslomässiga berg-och-dalbanor om och om igen.
Att titta på veterinärer och djurskötare på Animal Planet är nog egentligen ingen vidare bra idé. Tårarna rinner när leoparden får sitt knä fixat, när getterna vaknar ur narkosen och mår bra och när hunden inte vaknar ur narkosen (och då inte bara rinner tårarna, de flödar). Sen är det himla fint med människor som ägnar hela sina liv åt att rädda våra vänner orangutangerna, för att inte tala om hur gulligt det är när en stor skäggig karl sitter och gullar med en schimpansunge.
Och så tittar jag ut och gråter för att det är så vackert när det snöar, strax efter kommer det tårar för att snön gör det så komplicerat att gå och hämta dottern på dagis (speciellt när bilen fortfarande strejkar... fast förhoppningsvis har M hittat lösningen och kan fixa det hela ikväll... och förkylningen håller ett hårt grepp om näsa, hals och ögon).
Nu ser jag på klockan att det är dags att försöka ta sig ut till garaget och hämta in adventslådan om jag ska får något gjort idag. Måste det vara så mycket snö och så kallt? Buhuu!
Bara att ta på sig vinterstövlarna och pulsa iväg. Ibland är det inte alls så charmigt med stor trädgård


Instinktivt känner jag att frukost på balkongen får vänta ett bra tag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0