Men det känns iaf som våren är på väg

Helgens Stockholms-tripp med tre rätters middag och Melodifestivalen på storbilds-tv (Ja jag tycker rätt låt vann), hotellövernattning och hotellfrukost var jättetrevligt.
Likaså mitt lilla försök att jobba igår. I alla fall när det gäller att träffa arbetskamrater och få miljö-ombyte.
Tyvärr sparkar kroppen idag helt bakut. Eller idag och idag, det började igår eftermiddag, då jag fick åka hem tidigare från jobbet, och accelererade i natt. Nu hostar jag så jag nästan kräks och magen har satt igång intensivträning inför förlossningen om 2,5 månad.
Behöver jag säga att jag är "aningen" trött på det här nu. Varför kan jag inte få ha en sån där mys-graviditet där man bara går runt och njuter av den växande magen och mår allmänt bra, nu när det faktiskt är sista gången? Har sett och hört att det finns sådana... alltså mys-graviditeter (ja, och sista-gången-graviditeter också förstås, sitter ju här som ett levande exempel liksom)
Igår tittade jag som vanligt på "En unge i minuten" och fasade över smärtan under förlossningen och njöt med föräldrarna när deras lilla klimp kommit ut. Skulle ljuga om jag skrev att jag längtar till förlossningen (för vilken normal kvinna kan längta efter en sådan smärta) men oj vad jag längtar tills stunden efter förlossningen. När bäbisen är ute och hela gravid/förlossningsgrejen är över.
På Aftonbladet läste jag sen det här, och visste inte riktigt hur jag skulle gå till väga för att uttrycka vad jag tyckte om artikeln. Som tur är sammanfattades just detta i en krönika av Daniel Pernikliski. Kan inte hålla med mer.
Alla vet väl att förlossningar gör ont och mina erfarenheter (från 3 tidigare graviditeter och förlossningar, och nu denna graviditet) är att man får väldigt bra information och hjälp av barnmorskorna man är i kontakt med. Dessutom är de flesta gravida väldigt pålästa av sig själva, det finns ju hur mycket information som helst att hitta i böcker och på nätet. Självklart kan man inte visa allt från en 30 timmars-förlossning på 40 minuter (där det dessutom ska få plats med ytterligare en kvinnas förlossningsvåndor).
Nu ska jag försöka mig på lite frukost och hoppas på att jag inte hostar upp den igen. Magen vill ha mat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0