Lilla Ulle i stora världen

Idag känns mina problem med förkylning och graviditetsbesvär väldigt pyttiga.

Stora dottern ringde igår kväll och berättade att en lite pojke i sexårsverksamheten i mina stora barns skola dött pga en tragisk olycka i hemmet. Just då ville jag bara ha hem mina barn, krama och pussa på dem och stötta dem i sorgen. Som tur är vet jag att de får allt detta hos sin pappa och hans fru och jag får ta igen det nästa vecka.

Jag kan inte ens föreställa mig sorgen den lilla pojkens föräldrar går igenom just nu. Att bara att närma sig tanken på att något sådant skulle kunna hända mina barn gör så ont att jag slår den ifrån mig med en gång. Det går helt enkelt inte att ta in.

Så, idag skiter jag i förkylningen, hostan, kramperna i magen och tröttheten och kramar extra mycket på Lilla J som är hemma från dagis. Känner tacksamhet för att jag mina barn lever och är friska. Lovar mig att fånga dagen och njuta av varje sekund jag har med mina barn, min älskade sambo, mina föräldar och syskon och alla mina vänner. Tänder ett ljus för den lilla pojken som bara fick leva i 7 år och tänker på hans familj som måste gå igenom något ingen skulle behöva vara med om.