Födelsedagsmiddag, mello och annorlunda hattar
Usch, idag är det lite synd om mig. Förkylningen som jag trodde var så illa som den kunde bli har mot alla odds bivit värre och dessutom fått sällskap av feber. Inte blir det bättre av att jag var vaken och kollade facebook två gånger (i sådär 1,5 timma per gång) i natt heller. Så nu är sängläge som gäller.
Igår däremot var det dessto trevligare. Då hade vi lite födelsedagsmiddag tillsammans med mina föräldrar, systrar och svärföräldrar. Eftersom jag varit sugen på thai-mat ett tag bjöd jag på kycklingspett, ris och en extremt god hemmagjord jordnötssås vars recept jag hittat på nätet (skulle ALDRIG klara mig utan min dator... många sätt). Självklart var vi så hungriga och högg in på maten så snabbt att jag varken tänkte på eller skulle hunnit med något foto.
Så fick jag massa fina presenter och blommor också.
Fin blombukett från min mormor och morfar och en annorlunda och väldigt vacker orkidé från svärföräldrarna
Efter maten var det så klart Melodifestivalen som gällde. Stora dottern blev helt överlycklig när Linda Bengtzing gick vidare direkt till Globen. Jag gillar Linda Bengtzing som person (genom hennes blogg) och tycker väl inte låten var så illa heller egentligen... men det känns som den ställde upp sådär 10 år för sent.
Vissa av oss var lite för trötta för att orka med hela Melodifestivalen och studerade insidan av ögonlocken istället.
Lilla J, som idag borde vara rätt trött eftersom hon höll igång flera timmar efter ordinarie läggdags, är igång på alla cylindrar och far omkring som en raket i huset istället. Ibland går cylindrarna för fort och hon far i golvet eller slår i väggkarmar, dörrar, trösklar eller annat elakt som råkar stå ivägen.
Det är tur att det går så fort över när mamma, pappa eller syskonen blåser på det.
För en stund sedan slog hon i någonstans och var jätteledsen och vi hann inte se vad som hände. När vi frågade var det gjorde ont pekade hon bestämt på fötterna och sa "stjumpojna". Och det är klart, det kan inte vara lätt när strumporna slår sig. Som tur är gick även det över rätt fort det också. Och så var hon vårt lilla sprattliga solsken igen.
Hittar man inte sin favoritmössa av jordgubbsmodell duger det mesta som huvudbonad. En ring till badrummets golvbrunn till exempel (obs den är oanvänd och därmed helt ren).
Tänk, den lyser idag med
Idag piggade vi upp oss med våfflor med glass och jordgubbssylt till lunch.
Egentligen hade jag matinköp till helgens födelsedagskalas och ett besök hos mamma inplanerat på fömiddagen. Men magen tyckte att just den här torsdagen (som så många andra dagar) var en utmärkt dag till träning inför förlosslossningen (om TRE månader!!) så planerna ställdes in. Istället har jag försökt hålla förvärkarna borta genom sängläge varvat med små utflykter för att hjälpa sonen med tv-spelet eller dottern med pennor som torkat eller pusselbitar som inte passar.
Nu är magen stärkt med våfflor och jag ska ge mig på diskmaskinen som precis är klar. Självklart följer Mp3:n med ut i köket med Jo Nesbös "Snömannen" i lurarna.
Men solen lyste i alla fall
Dagen idag kommer inte gå till historien som den bästa i mitt liv precis.
På grund av dålig sömn och mardrömmar, snorande näsa (som gett mig såriga näsborrar och dito överläpp), förvärkar och tre barn som busat upp varann (varvat med ständiga rop på hjälp med allt mellan himmel och jord) har humöret och orken inte varit på topp. Dessutom ville filerna till nya talboken inte laddas över i rätt ordning till min Mp3. Talbok i öronen är den enda räddningen när jag måste städa och fixa här hemma. Det var inte många trevliga ord som slapp ur min mun en stund där på förmiddagen (och jag var nog inte helt trevlig mot mina stackars barn heller)
Till slut fick jag iaf ordning på boken, och kan nu ikväll konstatera att jag ändå fick lite gjort trots de irriterande timmarna framför datorn med talboksfilerna och springandet till toaletten för att hämta nytt papper att snyta mig med. Nu har jag bestämt mig för att näsan, drömmarna och Knyttet i magen ska hålla sig i schack i natt så jag får sova och kan bli en trevligare mamma och människa imorgon.
Men det var fint (om än alldeles för kallt) väder ute i alla fall.
Lite variation på hur man börjar dagen
Paket på frukostbordet
Easytone Reebok-skor! Pik från sambon till en gravid och något rund flickvän? Nej, jag har faktiskt önskat mig sådana. Tack min älskling!!
Men nu fortsätter morgonen som vanligt: kasta i sig flingor och mjölk, borsta tänderna och håret, tvinga sig själv att gå ut till bilen i kylan, ta sig till jobbet och sätta igång med dagens uppgifter.
Variation ska vara bra har jag hört... hmmm
Åh vad jag var glad igår morse. Jag hade bara vaknat två gånger på natten och eftersom snuvan för en gångs skull inte var så farlig somnade jag om efter toabesöken. Det kändes som jag inte sovit så länge på ett halvår... eller vänta nu, det hade jag nog inte heller.
Lika glad som jag var igår var jag irriterad, trött och arg i morse. För näsan tog igen allt i natt och när jag vaknade första gången var jag så täppt att det nästintill satt i halsen. Det var bara att ta med sig nässprayen till toabesöket, och sen invänta snorandet som kommer när slemhinnorna slappnar av igen. Det tog "bara" 1 timma innan jag kunde lägga mig igen och sammanlagt ca 1 timma och 45 min innan jag sov. Sen vaknade jag 2,5 timma senare och gjorde om samma procedur. Tror det gick åt en hel hushållsrulle, och en himla massa hudceller under min näsa innan jag var klar.
Tur det finns internet så man kan fördriva tiden i alla fall. Synd dock att i stort sett alla sover, så det inte händer något på vare sig facebook eller nyhetssidorna (mer än små värdelösa, ointressanta notiser som någon stackare måste sitta och uppdatera nyhetssidan med då och då... för att sådana som jag ska få lite varierad, men inte så innehållsrik läsning).
När väckarklockan ringde övervägde jag starkt att ställa fram alarmet en halvtimma och ta en senare buss, men eftersom näsan var täppt igen var det ingen idé att försöka somna om. Nu tog dock väntan på att kunna andas normalt igen, påklädning, frukost och smörgåsbredning till förmiddagens fika på jobbet (alltså till mig själv, de andra får ha med sig egna mackor) lite längre tid än beräknat, så det får bli den senare bussen iaf.
Just nu sitter jag och väntar på att det ska bli dags att gå ut till smällkalla bilen och fara iväg och tänker irriterat att den har graviditeten kommer jag minnas som den snorigaste i mannaminne.
Ett litet meddelande...
... till min näsa:
"Snälla näsan, sluta överproducera snor! Det är faktiskt inget jag behöver och så fastnar det lång där inne eller rinner ut i en konstant ström. Kan du inte bara vara snäll och återgå till din huvuduppgift och hjälpa till med andningen, istället för att motarbeta den?! När du ändå är igång så kan du sluta klia så jag nyser stup i kvart också. Magmusklerna behöver definitivt ingen sådan träning just nu. Det räcker med att de tränar inför förlossningen som är ca 3,5 månader bort"
...och så ett litet till huvudet och kroppen:
"Slappna av och sov på nätterna! Är man trött finns det effektiv hjälp. Typ sömn!! Snälla snälla, jag uppskattar inte alla dessa vakentimmar nattetid. Det är rätt ensamt och jobbigt, för alla andra sysselsätter sig med att sova. På det sättet orkar man liksom mer på dagarna"
Och så till något helt annat
I måndags var det Alla hjärtans dag. Fast vi inte brukar köpa något till varandra fick jag en jättefin blombukett och geléhjärtan av min kära. Sen åt vi fredagsmat och fredagsmyste framför tv:n, fast på en måndag.
Blombukett och geléhjärtan. Tänk han känner mig, min sambo, som köpte gelégodis istället för choklad till mig. I vanliga fall är choklad det självklara valet, men graviditeten gör att jag inte alls tycker det är gott utan hellre häver i mig gelégodis i alla dess former. Vilket jag absolut inte gör i vanliga fall.
Plankstek, som sig bör på Alla hjärtans dag. På bilden fattas dock bearnaisesåsen, den har vi bredvid så man kan hälla på så mycket eller lite man vill.
Nu ska jag lägga Lilla J för tidig middagsvila (hon har dock varit vaken sen kvart i sex), så hon är utvilad tills vårat eftermiddags-äventyr. Det vill säga besök hos barnmorskan på MVC och sen fika hos vännerna som vi inte träffat på ett bra tag.
Det är viktigt att ha kläder efter väder
Idag är det kallt ute . Så Lilla J garderar sig utifall värmen här inne skulle sluta fungera
Till skillnad från när hon städar
Men det var ju iofs ett par dagar sedan, och då var det plussgrader, smältsnö och vår i luften.
Pannband a la Björn Borg är annars tydligen högsta mode nu enligt 2-åringen. Tala om att man känner sig hjälplöst gammal när man inte hänger med i alla dessa nymodigheter.
Fel val ger konsekvenser... tydligen
Den här veckan varierar vi oss lite, jag och Lilla J, och har ledig dag på en fredag istället för onsdag. Tyvärr tog huvudet ledigt redan i onsdags ändå, och det var inte helt lätt att få det att förstå att jag faktiskt var på jobbet. Ännu mer tyvärr blev det när huvudet tyckte att "idag är jag väl iaf ledig" igår.
Till råga på allt är det storfamiljsvecka och fullspäckat schema när man kommer hem, dvs skjuts till diverse aktiviteter, läxläsning, matlagning, hjälp med ditten och datten och nattning. Jag känner mig med andra ord som en trasdocka som varit i närkontakt med ett godståg idag.
Har läst i mina graviditetsböcker att man som gravid får en speciell lyster och ser fräsch och välmående ut, iaf i andra trimestern där jag nu befinner mig. Hmmm: Halsbränna, ryggont, kronisk extremtrötthet, lättirriterad utan dess like, blek med mörka ringar runt röda ögon (dessutom ser jag lite galen ut på kortet, förhoppningsvis hormonerna som spökar). Kanske inte är gravid trots allt...
...eller jo kanske iaf. För inte kan väl för många pannkakor sparka på kissblåsan en hel natt?
Missförstå mig rätt. Självklart älskar jag att ha alla mina barn hos mig och skulle allra helst ha det så jämt. Men eftersom de två äldsta har en pappa som inte bor här och som också vill träffa sina barn (och de honom så klart) så får man stå ut med sin varannan vecka. Och då blir det också lite smått kaos varannan vecka eftersom det tar ett tag att ställa om sig (typ en vecka) till allt som måste fixas och trixas. Dessutom är det idag friluftsdag för båda barnen och då ska de ha en rejäl matsäck med sig, som deras mamma får ordna.
Men för att återkomma till början av bloggen. Jag är inte gjord för att jobba mer än två dagar i rad i veckan, iaf inte när jag är gravid. Trodde det skulle vara bra med lediga fredagar (bad alltså om dem när schemat skulle läggas), men hade så fel. Så nu får jag ta ett snack med samordnarna på jobbet och få tillbaka mina onsdagar igen tror jag.
Annars hade jag idag planer på att åka till shoppingcentret och handla lite mat och ev annat trevligt, kanske lite lunch. Men ångrade mig när jag tittade ut
Istället har jag dragit på mig mysbyxorna och fikar med Lilla J framför bolibompa. Sen är det väl meningen att jag ska ta tag i disken och tvätten samt baka lite bröd. Men först ska lillan sova och mamman dricka lite mer kaffe framför Grey's anatomy.
Kanske borde vattna blommorna också. Fast jag tycker faktiskt att blomman i badrumsfönstret kunde nöja sig med ångan som bildas när vi duschar. Hur svårt kan det vara att fånga upp lite vatten i luften liksom.
Sysselsättningsproblem? Nä sånt existerar inte vad jag vet
Vad jag sysselsätter mig med om dagarna?!
Jag går upp omänskligt tidigt, enligt mig själv, (vid sådär kvart över fem, halv sex). I alla fall när man vaknat sådär 3-4 gånger under natten. Busspendlar till (och även ifrån) jobbet i grannstaden. Jobbar och sliter med att hitta, eller kanske helst inte hitta, bakterier i prover från vårdcentraler och sjukhus. Hämtar barn. Lagar mat och försöker få ordning på köket. Läser läxor (fast inte mina egna, sådana har jag äntligen slutat med... fast det var faktiskt inte så länge sen). Nattar barn. Gråter i soffan framför Sofias änglar eller något annat känslosamt program som jag tydligen dras till nu när jag är som mest gravidhormonell och överkänslig. Går och lägger mig klockan nio i hopp om att somna tidigt och få lite extra timmars sömn innan det är dags att vakna första gången under natten (vid cirkus klockan ett) och ta kisspaus. Vaknar ytterligare 2-3 gånger. Stänger av väckarklockan... och cirkeln är sluten.
Såg förresten att jag formulerat mig lite fel i förra inlägget. Självklart skulle det stå "vilka saker" och inte "vad" dottern bidragit med till mitt sängbord. Eftersom Faster Britt var först och gissat rätt på 2 av 3 saker (hade säkert prickat in den tredje också om jag formulerat mig rätt)... och dessutom är väldigt snäll... vinner hon så klart ett läppcerat. Du får det nästa gång vi ses Britt!
Och Barb, nästa gång du kommer hit och hälsar på får du självklart ett du också.
Men oj, nu är klockan tio över nio! Dags att skynda sig i säng
Ibland ska man inte ens tänka vissa saker
När vi gick ner till frukost i morse konstaterade jag att näst intill all snö hade smält bort på balkongen och kvar låg en liten grön stickig matta av barr från när julgranen fick lämna huset. En kvart senare såg det ut såhär utanför fönstret
Grå himmel varifrån centimeterstora flingor dalade ner. Så nu har vi ett vitt lager av halvblöt snö ute på balkongen igen.
Kanske kanske smittar sambons träningsenergi mig lite senare. Tills dess sitter jag kvar här vid datorn och väntar, och lägger upp en fin bild på allt som behövs på sängbordet en lördag som denna (delvis enligt lilldottern)
Orange blom-tallrik från IKEA, EN rosa barnstrumpa, rosa plastmugg med tillhörande tops (att röra med i den smaklösa osynliga soppa Lilla J brukar laga till sina föräldrar), Novalucol, Mp3 med talbok, vattenglas, egengjort läppcerat och blodtrycksmätare (är lite lätt nojig över blodtrycket eftersom jag hade full havandeskapsförgiftning första graviditeten och på väg att få detta förra graviditeten).
Gissa vad dottern har bidragit med av dessa föremål! Kanske vinner du ett läppcerat om du är snäll ;)
Trivs man så är det klart man återkommer...
I måndags var jag hos tandläkaren. Jag måste erkänna att jag är rätt tacksam över att hon tog emot mig, med tanke på att jag fått boka om tiden två gånger eftersom jag missat att komma de tidigare bestämda datumen. Men hon är snäll och tålmodig (och faktiskt väldigt väldigt bra på det hon gör... vilket iofs inte har med just den här saken att göra), så jag får komma ändå. Och det är klart, en patient som bidrar med så mycket pengar som jag gör släpper man kanske inte i första taget.
I måndags var det i alla fall dags att sätta igång operation porslinskrona på en tand som blivit lagad i flera omgångar och sedan rotfylld (delvis på grund av tidigare tandläkares behandling). Jag fick roa mig med att ta tandavtryck i sån där färgad leraktig plast, både uppe och nere (något jag inte direkt gör om med glädja om det skulle behövas) och få tanden totalt sönderborrad så det bara blev en liten spets kvar, som sen blev prydd med små snören som petades in i tandköttet på något vänster. Jag var just då rätt tacksam för den rejäla bedövningen jag hade fått om man säger så.
Tyvärr vill tandteknikerna tydligen ha lite tid på sig när de tillverkar den där porslinskronan. Så i två veckor ska jag gå med en tillfällig plastkrona, på tanden som inte längre finns, som substitut. Problemet är att mina tänder är lite urgröpta på vissa ställen och rätt spetsiga på andra, så det var inte lätt för den stackars tandsköterskan att slipa till plastkronan så den passade ihop med tanden i underkäken. Hon fick hålla på i många omgångar, och varje gång tog det emot lite väl mycket för att bli godkänt från mig. Till slut gav jag mig i alla fall och lät henne limma dit den, då det ändå kändes det som den passade rätt bra.
Jag hade fel... för när jag kom hem och bedövningen släppt helt tog det emot alldeles förskräckligt när jag bet ihop käkarna och det var bara den nya kronan som fick någon slags kontakt med underkäkens tänder, vilket tydligen var helt fel eftersom just kronan helst inte ska stöta emot något alls. Den kan tydligen lossna då...
Och japp, det har den nu gjort. Den höll i cirkus två dagar... och imorse lossnade den nästa helt.
Det är som att uppleva 6-årsåldern och lösa tänder igen, fast jag absolut inte vill tappa denna tand. Vågar varken äta eller dricka i rädsla för att den ska lossna helt och hållet och följa med maten ner i halsen och magen.
Som tur är fick jag en ny tid hos snälla tandläkaren idag och ska dit och limma fast den igen. Tills dess får jag klara mig utan mat.
Betänk då att jag är gravid, och mat är liksom det som gör att jag klara mig igenom den närmsta timmen eller till och med halvtimmen. Gaaah!! Jag lider med andra ord nu svåra kval. Men tapper som jag är står jag ut och tänker på hur gott det blir med mat efter tandläkarebesöket.
vab som vanligt
Vab:ar fortfarande. Men nu har Lilla J inte feber längre utan en krånglig mage.
Själv är jag fortfarande lika trött, men har börjat acceptera läget och försöker flyta med. Ibland hamnar näsan under ytan men det brukar gå bra att få upp den igen utan några större kallsupar.
Nu vill jag ha vår, sol, fågelkvitter och värme...
