Lilla Ulle i stora världen

Nä, sammanfattningen av min jul (som trots förkylningar och en liiiiten aning julstress dagarna innan julafton, var jättemysig... men gick alltför fort) får vänta tills imorgon. Då är jag ledig och ska "bara" ut på stan och hitta en klänning som magen ska få plats i och som ska hålla mig varm under ett UTEbröllop nästa vecka! Kan ju inte vara så svårt... och just det ja, vi ska till svärföräldrarna på kvällen också. Kommer ha all tid i världen för bloggen.

Naturligtvis går planerna kortvägen genom huvudet till munnen och jag låter barnen veta mina planer. Sen blir det oftast inte mer än tankar och prat när vi väl kommer igång med baket, och pepparkakshuset "glöms" bort (det är ju trots allt aningen jobbigt att få till alla delar någorlunda bra, för att inte tala om att få ihop husskrället) till barnens stora förtret. Förra året kom jag så långt som att jag faktiskt skar ut och gräddade både tak och väggar till det planerade huset, men sen blev de liggande i en plastburk fram till midsommar då jag gav upp och slängde dem.

Men i år... i år blev det faktiskt av! Jag fick (som vanligt) med mig lite pepparkaksdeg hem från det årliga pepparkaksbaket hos mina föräldrar

och tog mig faktiskt för att baka tak och väggar inte bara till ett, utan två hus. Sen satte jag ihop det hela härom kvällen. Själv, som tur var... för det var inte många fina ord som kom från min mun när jag försökte få ihop de ojämna delarna med brännhett sockerklister. Mysigheten var långt ifrån närvarande just då! Desto mysigare var det att garnera husen tillsammans med storbarnen, även om dottern tröttnade rätt fort. Och här är resultatet (iaf det huset som blev kvar i vårt hus, det andra fick flytta hem till mina föräldrar som tack för att de alltid ställer upp och bl.a. hjälper till med storbarnen när det krisar sig på skoldagar pga snö och sjukdomar och annat).

Egentligen hade jag i och för sig planer på att ge mig iväg och se om man kunde hitta något i julklappsväg till Lilla J:s kusiner, mina storbarn, föräldrar och syskon. Men så kändes det så mycket skönare att vara kvar hemma och fixa och dona istället, så jag satte igång stora julgodiskoket istället.

Tänk, varje år tänker jag att det får räcka med lite knäck och kanske lite marsipanfigurer skapade av barn och föräldrar på lilla bärstigen. Men så när det närmar sig mitten av december händer det något... stora julgodismonstret slår sina klor i mig och jag kommer på mig själv med att sitta och klura ut det ena godiset efter det andra. Så hittills i år har jag hunnit med salmiak-karameller, coca-colakarameller, chokladkola, rischoklad med marsmallows, romchoklad, mintchoklad och knäck. Och imorgon ska vi göra marsipanfigurer och brända mandla (om det blir före eller efter julshoppingen förtäljer inte historien).

Men nu har jag haft min lilla vilopaus och får ta mig samman och gå ut i köket och fixa lördags-kvällsmaten. Det blir tacos ikväll, eftersom vi frångick traditionerna och åt hemmagjorda chicken nuggets (väldigt mycket godare än de färdiggjorda man kan köpa i affären) igårkväll.

Sen kommer jag med all säkerhet somna framför Albert och Herberts julkalender, som är det program som går på kvällarna i vårt hushåll för tillfället, med familjen samlad omkring mig.

Idag har jag tagit i lite extra på dagsschemat, det är ju liksom rätt nära jul nu. Efter att ha skjutsat sonen till skolan, klockan åtta i morse, åkte jag och handlade mat till vår ekande tomma frys och kylskåp. Rätt skönt att handla så tidigt på morgonen, det är verkligen inte många fler än jag som är så galna att de ger sig ut till mataffären i arla morgonstund en kall decemberdag.

I affären sålde de julstjärnor, hyacinter och enar till en rätt billig penning, så självklart var jag bara tvungen att plocka på mig några sådana. Och vips började en plan på att fixa en julgrupp istället för den halvdöda paprikaplantan som står i vårt vardagsrum växa i huvudet. Jag skulle ju bara koka chokladkola, göra lite olika chokladgodis, åka in och hämta skolbarnen, handla kuvert och frimärken, fixa iordning alla julkort och samtidigt sysselsätta en busig 2-åring idag, så det fanns ju gott om tid till att plantera en julgrupp...

Måste erkänna att jag innerst inne var lite smårädd för att hela julgruppsplanen skulle gå i stöpet innan jag ens avslutat tanken. Men nu är den faktiskt klar och jag ska börja ta itu med godis-tillverkningen.

Den här helgen är bonushelg med stora barnen, så jag planerade in både julgransinköp, julpyntning, pepparkakshusmontering och garnering, knäck-kokning och lite annan godistillverkning. Men så, innan helgen ens börjat på riktigt, började magen göra ont framåt fredagseftermiddagen och senare intog illamåndet och febern min kropp och jag spenderade natten i vaket tillstånd och med en önskan om att slippa ifrån mig själv. Som tur var mådde jag bättre på lördagsmorgonen (vet e' sjutton vad det var som drabbade mig), men då började M må dåligt i stället. Trots detta klädde vi oss och for iväg för att se på när barnen lussade med barnkören

och sen tog vi med oss dem hem och passade på att köpa gran på hemvägen. Jag måste nog erkänna att det där med att klä gran och julpynta inte lockade jättemycket. Men det var bara att ta sig samman och packa upp tomtar, julgranskulor, julgransljus, änglar, glitter och diverse andra julpryttlar ur kartongerna min älskade sjuka sambo släpat in från garaget.

Efter pust och stånk och en hel del korrigering (av julgranskulor som Lilla J hängt upp på en och samma gren bland annat) blev så granen färdigklädd och tomtarna utplacerade, och stora barnen hinner njuta ett tag innan de ska till sin pappa (veckan innan jul och över julafton).

Idag har jag trotsat tröttheten och monterat ihop pepparkakshuset. Tyvärr glömde jag bort att köpa garnering igår så det måste inhandlas innan barnen får ge sig i kasst med utsmyckningen. Snart är det dags att åka iväg på det årliga julbordet med svärföräldrar och svåger med familj, och ikväll har jag som mål att koka knäck och rör ihop chokladkrisp, men om orken infinner sig till det återstår att se... Gör den det så har jag iofs faktiskt följt min planering något sånär, trots sjukdom. Sen kan det ju diskuteras om jag njutit så mycket som jag planerade att göra.

Brödet blev såhär:

och väldigt gott. Rekommenderas varmt!

Efter en mättande frukost på grönt citronte (i förhoppning att den skulle ta bort det som gjorde ont i halsen... funkade halvbra), yoghurt, apelsinjuice och det nybakade brödet med ost,

rafsade jag ihop det som behövdes för dagen, stoppade ner Lilla J i sin vinteroverall, skrapade fram bilen under is och frost och drog till grannstan för en träff med sjukgymnasten och arbetsterapeuten på reumatologen.

Efter lite samtal och diverse fysiska tester fick jag okey-stämpeln jag var ute efter, och åkte vidare till IKEA för lite lunch och småshopping (som av någon underlig anledning alltid blir väldigt mycket dyrare än beräknat).

Nu känner jag mig smått sliten, men ska ändå snart lägga lilla Bus och ge mig i kast med att baka väggar och tak till årets pepparkakshus.

Tänk, vad trevlig det är att sy när man har plats för symaskinen inne på kontorsrummet och slipper släpa den och alla sytillbehör fram och tillbaka till köksbordet och man dessutom hittat sladden så den går att få igång.

Brödet jag bakar är ett provbröd. För några dagar sedan la min kusin Julia, upp ett recept på "det enklaste brödet" som man dessutom kan variera i det oändliga och ikväll tänkte jag prova på detta. Receptet lyder som följande

Jag kände mig lite "wild and crazy" ikväll och la till 1 msk olivolja i degvätskan. Sen hackade jag lite valnötter och blandande i tillsammans med 1 dl fint rågmjöl, 1 dl rågsikt och resten vetemjöl. Imorgon får vi se om det blev ätbart. Lägger ut en bild och omdöme då.

Då åker laktritskaramellerna fram. Tror inte de räcker ända till jul... Men eftersom risken ändå är rätt stor att munnen är sönderfrätt vid det laget, så det gör kanske inget.

Wow vi har en jätte-marshmallows med parasoll i på bordet på balkongen

Passar ju bra idag, när jag stått i köket och kokat karameller hela dagen.

Och nu socker-chockar jag mig själv med överblivet karamellkross, juleskum och pepsi så jag kan hålla mig vaken och vara lite social med sambon ikväll. Fast egentligen vore nog kvällsmat en bra idé.

Sen pausade vi adventsstämningen en stund och åkte till syster och svägerskan för att fira en lite försenad Thanksgiving med massa traditionell amerkansk thanksgiving-mat, som kalkon, sötpotatis med marshmallows, potatismos, "baked green beans", stuffing och naturligtvis sötpotatis/pump-paj och chokladpaj till efterrätt.

I USA är det inte "tillåtet" med julförberedelser förrän Thanskgiving är över, så syrran fick snällt vänta med adventsljusstakar och annat pynt ett tag. Men när maten var uppäten och vi placerat våra fullproppade och mätta kroppar i soffa framför tv:n var det fritt fram för stjärnor och ljusstakar i fönsterna. Kvällen avslutades framför tv:n och "Tomten är far till alla barnen", bara för att riktigt inviga svägerskan i de svenska jultraditionerna... Nästa år kanske vi ska bjuda in min ex-man, hans fru, hennes barn, deras gemensamma barn (som kommer i maj), ex:et frus ex-man, hans nya och hennes barn, plus mina föräldrar och syskon. Så får vi till en alldeles egen "Tomten är far till alla barnen". Bortsett från att jag INTE tänker åka till London och inseminera mig!!

Eller... kanske inte... Det räcker gott att få till julen med all annan släkt, som det är.

Idag snöar det  galet mycket och våra planer på att åka iväg någonstans fick ställas in. Istället bara är vi, och myser denna första advent.

Förra året var jag tydligen riktigt förutseende och skrev ner sånt som behövs köpas in till julpyntet... plus att jag insåg att om jag inte skriver var jag gjort av "fötterna" till stjärnorna vi brukar ha i vardagsrumsfönstrena så skulle jag få gå och leta efter dem i all evighet. Nu vet jag precis var jag ska hitta dem... Och jag behöver inte åka iväg i sista minuten för att köpa det som fattas i jul-kartongen (brukar alltid vara minst tre, fyra saker) utan kan köpa det i god tid innan det är dags för Lucia och julpynt.

Ibland är jag nog rätt fantastisk ändå... nästan så man blir gråtmild...

Att titta på veterinärer och djurskötare på Animal Planet är nog egentligen ingen vidare bra idé. Tårarna rinner när leoparden får sitt knä fixat, när getterna vaknar ur narkosen och mår bra och när hunden inte vaknar ur narkosen (och då inte bara rinner tårarna, de flödar). Sen är det himla fint med människor som ägnar hela sina liv åt att rädda våra vänner orangutangerna, för att inte tala om hur gulligt det är när en stor skäggig karl sitter och gullar med en schimpansunge.

Alla som känner mig något sånär vet att jag är en riktig listmänniska, så idag har jag börjat skriva lista på saker som ska göras innan jul. Åh vad kul jag tycker det är! Fast sen vet jag inte riktigt hur jag ska få tiden att räcka till, men det är väl bara att trolla med knäna eller så.

Jag påbörjade i alla fall en av uppgifterna och "snickrade" lite på mass-julklappen jag ska plåga den närmsta släkten med i år. Känns skönt att något på listan är igångsatt.

Imorgon måste jag på något sätt pulsa ut till garaget och leta fram adventsljusstakarna för en check, så de är okey inför helgen. Skulle även behöva baka lite bröd och torka den hemma-odlade chilin som ligger och väntar i kylen. Men med tanke på mitt tillstånd och min förkylning får vi se hur mycket som orkas med. Helst av allt skulle jag bara vilja knäppa med fingrarna så var allt bakat, kokat, städat och fixat inför julen...

Eller nääe, det skulle nog förta julen lite väl mycket när jag tänker efter, jag gillar ju julstök och sånt... men städandet hade varit skönt att fått klart med några fingerknäppningar.

Kalasen är över!! Det är väldigt trevligt med kalas, men fy vad trött man blir. Lilla J kan i alla fall inte klaga på att hon inte blivit firad. Det har varit tårta, presenter och trevligt sällskap i överflöd.

Idag är jag hemma och tar mig absolut ingenstans. Snön vräker ner där ute och bilen står i garaget och vill inte köras. Bokstavligt talat. Den la av helt och hållet i torsdags, så sambon fick bogsera mig hem från stan. Sen har han och bilskrället spenderat kvällarna i garaget. Bränslepumpsproblem löd visst domen. Och mycket riktigt gick den igång när pumpen var bytt. Tyvärr går den väldigt hackigt och igår började en varningslampa med en motor på lysa när jag var på väg till tandläkaren med sonen. Så nu står den lilla bilen inparkerad i garaget igen, i väntan på en annan, mycket dyrare, bränslepump. Det är som jag alltid sagt. Bilar är något nödvändigt ont...

I och för sig är det ju faktiskt första advent nästa helg, så det är väl okey att ruska av sig sömnen lite i alla fall. Nästa helg ska jag och familjen dessutom fira Thanksgiving hos systern och svägerskan. Har man en amerikan i släkten, som bosatt sig här i kalla och mörka Sverige, så får man hjälpa till att hålla lite på de amerikanska traditionerna också.

Dags att ta sig samman och sätta igång, men först lite kaffe och Grey's anatomy för att vakna till och invänta panodilens verkan.

Gästspelar säkert här lite då och då mitt i sömnen, vem vet det kanske räcker med en vecka eller två.... eller ett par dagar till...

Natt natt

Man har också en tendens att glömma saker och ting. Som vart man är på väg när man ska till badrummet och borsta tänderna eller som att säga till på dagis att man inte har möjlighet att hämta Lilla J den vanliga tiden utan sambon hämtar några timmar senare, eller att man ska till tandläkaren när man är på Ålandskryssning med stordottern och kompisar. Gissa vem som fick telefonsamtal både från dagis och tandläkaren och då kände sig urdum?! Dessutom gör tröttheten att man kan gå omkring och leta efter saker man håller i handen (till exempel mobiltelefonen och nyckelkortet till jobbet) och glömma enkla ord eller vad man håller på att berätta.

Nej dagarna blir inte helt enkla när man lider av sömnbrist. Nu får det nog bli en ändring på det hela... frågan är hur? Någon som har några tips? (Jag somnar som vanligt på kvällarna men vaknar sen stup i kvarten på nätterna och kan inte somna om förrän efter en lååång stund... och sen vaknar jag igen...)

Men här kommer i alla fall en liten kort resumé med bilder från helgen som var:

Det känns konstigt att jag tyckte det var så extremt jobbigt att vara ensam i helgen. Förr riktigt njöt jag av ensamma stunder och dagar. Vad har hänt?

Nu är det i alla fall höstlov och jag lyckades få till lite ledigt och drar på Ålandskryssning med stordottern och kompisar (en av dotterns födelsedagspresenter). Ska bli kul att se något annat än husets väggar ett tag.